Uppsala Det kanske vore på sin plats att kommentera valutgången från ett entreprenörsperspektiv. Men just nu verkar det så rörigt att fokus hamnar på något mer konkret istället, nämligen Ung Företagsamhet. Äntligen strartar årets UF. Nu får nya engagerade elever möjligheten att prova på företagande och rådgivarrollen är jätteviktig. Vi är många företagare och andra engagerade inom näringslivet som stöttar Ung Företagsamhet. Kanske ett av de viktigaste uppdragen och där många företagare lägger mycket ideell tid på att delta i utvecklingen av nya företagare. 

Som rådgivare till ett UF-företag får man möjligheten att följa ett företag under läsåret. Starten av bolaget sker nu på hösten och i maj skall bolaget avvecklas. Däremellen skall massar av aktiviteter genomföras. I år har jag förmånen att få jobba med det här gänget som går under namnet Cleanwood UF. Nu har vi haft våra första möten och satt upp ett regelverk för året. Målsättningarna är höga och ambitionen likaså. Känns som det blir ännu ett bra UF-år. 

Ett annat UF-projekt som påbörjats är på Fridegårdsgymnasiet i Bålsta. Där testar vi en ny form av rådgivning där jag träffar flera företag samma dag under en kortare tid. Starten var i fredags och sex UF-företag var bokade för att bolla sin affärsidé och få råd om saker att tänka på under kommande år. Här har vi tjejerna bakom ett av företagen, UF Selfmaid som gör en tjejpod med framgångsrika kvinnliga entreprenöre. På plats var också Fridegårdsgymnasiets suveräna UF-lärare Johnny Hellgren. Ett väldigt spännande projekt som pågår under hela läsåret och med uppföljaningar var sjätte vecka. 

Får väl avsluta med min uppmaning till politikerna - se till att alla skolor engagerar sig i UF. Så är det tyvärr inte nu. 

Uppsala Igår var det stort jubileum när nätverket Relation firade 20 år på Flustret i Uppsala. Ca 500 förväntansfulla medlemmar från nätverket fyllde Flustret och såg fram emot en härlig kväll tillsammans med födelsebarnet. Många av besökarna hade varit med ända från starten 1998, även då med just Flustret som arena. 

Naturligtvis välkomnandes gästerna med bubbel som sig bör. Åsa och Calle från Fagerudd såg till att alla fick en bra start på firandet. 

Personerna bakom detta fantastiska bolag, Helena och Magnus Axelid, hälsade alla välkomna. Ett tydligt budskap från dessa relationsexperter var att inte gå och lägga sig tidigt. För den som sover träffar inga nya männsikor... Det bådade för en lång kväll och natt. 

Mätta magar är en förutsättning för att orka hålla igång hela natten. Att det skulle finnas något gott i magen var självklart. 

Dagens konferencier, Stefan Odelberg, presenterade personerna bakom maten. Med tanke vilka som stod på scenen var det ingen tvekan om att det skulle serveras mat av högsta kvalitet. Från vänster, Kaija Carlson, Uppdrag Köket/Kvantum Gränby, Cajsa Johansson, Cajsas Kök och Lotta Triller från Trillers. Allt från supergoda smårätter under kvällen till korv med bröd som vickning.

Stefan Odelberg dök upp lite här och var. Här försöker han spela AC/DC på en ballong. Gick väl sådär, men helt galet kul. Jag har svårt att se någon som kan bjuda på mer skratt i Sverige idag. Helt underbar. 

Bland gästerna hittade vi även Edward Blom som också fick en plats på scenen. Andra kända ansikten var Stefan Gunnarsson som underhöll i pianobaren. Lite nostalgi innebar det efter alla år på Relationsbåten, där Stefan underhöll i Kinnarpsbaren. Festen avslutades sen av bandet Hoffmaestro med fullt ös in på småtimmarna. Men med lite jetlag från Kina fick jag ge upp och överlät åt andra att ta hand om finalen. 

Några kul spaningar:
Ingen bordsplacering utan bara stående/gående bord. Istället för att bara träffa de närmast runt bordet kunde man möta många, många fler då hela Flustret var en ända stor mötesplats. Fler fester utan sittande gäster!

Många små uppträdanden var en framgångsfaktor för att hålla igång tempot på publiken. 

Att företeelser och mötesplatser som Relation är oerhört viktiga i tider då samhället dras i sär. Relation har som mål att minska avståndet mellan människor. Något som de lyckats bra med i 20 år och som är viktigare än någonsin. Nu ser vi fram emot 20 nya Relations-år med minskade avstånd och mer omtanke. 

Uppsala Som entreprenör är valet naturligtvis oerhört viktigt. Vilka partier som stöder entreprenörskap och finns det något parti som går åt motsatt håll. Det har ju knappast varit en företagarvänlig regering senaste mandatperioden och kanske kan man hitta orsaken i regeringens stödpartis partiprogram. När man läser om Vänsterpartiets syn på företagande så är det tydligt att man vill avskaffa kapitalismen. Eftersom marknadsekonomin bygger på kapitalism, kan det inte innebära något annat än att vi som företagare inte har någon plats i den världen. 

Det finns många märkliga skrivningar i partiprogrammet som mer eller mindre sågar företagandet i sin privata form. Att kapitalismen alltid vill tjäna så mycket pengar som möjligt, skiter i miljön och i princip utnyttjar de anställda. Påståenden som är rena oförskämdheter. Att driva företag utan att ge bra förutsättningar för medarbetare är rena självmordet och de allra flesta företagare jag känner, bryr sig mer om sina medarbetare än sig själva.

Om man trots det, tror på det som skrivs i partiprogrammet, kan man se hur socialismens senaste experiment i Venezuela utvecklats. Ett i grunden rikt land som hyllats av vänstern, håller nu på att fullständigt krascha. När staten tar över från de privata företagen och dödar företagarandan dör också motivation och drivkraft. Resultatet kan bara bli katastrof.

Det innebär naturligtvis inte att kapitalismen är perfekt. Men jag tycker Sverige lyckats bra att balansera de sociala systemet med en utvecklande marknadsekonomi. Men med alltför stort inflytande av staten blir incitamentet att vara företagare och ta risk mindre. Tyvärr känns det som vi går åt det hållet.

Det som skrämmer är att de som faktiskt vill ha bort oss entreprenörer har fått vind i seglen. För även om man påstår sig stödja företagande vill man avskaffa kapitalismen. Jag kan inte se hur man får ihop det och det har inte lyckats någonstans i historien. 

Uppsala/Bangkok Sitter och följer UNT:s valdebatt och ser rubriken "bättre vård kräver högre skatt". I min värld är det en jättekonstig slutsats. Det kan naturligtvis bli bättre vård med större skatteintäkter. Men att man kan dra slutsatsen att mer pengar per automatik ger bättre vård är för mig en gåta. Hela debatten om att lägre skatter skulle ge sämre vård tas från helt fel vinkel. Hela utgångsläget måste vara hur man använder pengarna. Det klart att det skulle innebära ett mycket mer komplicerat sätt att debattera och i valspurten är det ont om smarta förslag och gott om enkelt valfiske. 

Eftersom jag kopplar hur myndigheter tänker med hur jag som företagare tänker blir skillnaden så mycket större. I entreprenörskapet handlar det om utveckla verksamheten med de medel man har. Det finns ingen skatteknapp att trycka på.

Att lösa ett dåligt arbetssätt eller något som är bristfälligt genomfört med mer pengar är alltid fel metod. Istället måste man identifiera bristerna, bli effektivare, smartare och tänka nytt. Om man istället löser allt med mer pengar från bank, skattebetalare eller aktieägare kommer man aldrig att bli bättre. Dessutom kommer pengarna förr eller senare att ta slut (liksom banklån eller skatter) om man inte utvecklar verksamheten.  

En intressant faktor gällande skattesänkningar som inte tas upp i debatten alls, är att lägre skatter ofta ger högre skatteintäkter. Enligt en artikel för en tid sedan i Di så ökade statens skatteintäkter under alliansens styre, trots att man sänkte skatterna. Det borde väl vara intäkter i kronor man räknar, inte i procent? Det blir ju inte lika enkel kommunikation med väljarna, men man kan undra varför det inte är det debatten borde handla om. En annan sak som borde ingå i debatten är att sänkta skatter ger ökad privatkonsumtion. Och den är naturligtvis oerhört viktig för Sveriges tillväxt. 

Jag avslutar med en liten spaning från Bangkok där jag befinner mig just nu. Trots att jag läste i en svensk tidning att hela världen håller andan inför Sveriges val, skall vi nog lugna ner oss lite. Här i Bangkok finns det exakt noll i uppmärksamhet.

Uppsala För någon vecka kunde vi läsa om att Landstinget skulle investera över 300 miljoner i ett nytt kök. Det kanske man kan tycka är vettigt i ett så stort sjukhus utan att se helheten. Men om man har en mycket väl fungerande produktion i Västerås kanske beslutet inte är så självklart fast politiker hittar naturligvis argument. Miljöpåverkan att köra de sju milen kan ju vara ett. Närhet ett annat, men det är mycket i ett sjukhus som inte produceras på plats. Argument som knappast gör det försvarbart att satsa 300 miljoner. Dessutom meddelar man att priset för maten inte bli billigare utan ungefär samma. Antar att man inte lagt på räntor och avskrivningar på de 300 miljonerna i kalkylen per måltid.  

Jag har arbetet som rådgivare åt det produktionskök som byggts i Västerås. Det är en supermodern anläggning med grymt stor kapacitet. När vi jobbade med deras verksamhetsutveckling fanns även möjligheterna att laga mat till Eskilstunas lasarett och även andra sjukhus. Här finns alltså ett av Sveriges modernaste kök med överkapacitet. Hur kan man då komma på att bygga ett liknande kök sju mil bort. Dels dränera Västeråsköket på volym, dels lägga enorma pengar på att bygga något som egentligen inte behövs. 

Jag tror det finns en enda orsak. Politisk prestige. Akademiska ska ha ett eget kök oavsett om beslutet är klokt eller ej. Som skattebetalare blir jag vansinnig på detta sett att agera. Självklart skall landsting samarbeta och hitta bästa gemensamma effektivitet. Här ser man otroliga brister när myndigheter skall driva verksamheter. 

Som entreprenör blir man bara trött av beslut som dessa. Jag hade aldrig kunnat försvara beslut som dessa inför mina aktieägare när bättrre lösningar finns. Men när det är andras pengar kan man tydligen vara hur slösaktig som helst. Tänk om, tänk rätt, släpp prestigen och utveckla samarbetet med köket i Västerås. Tror de 300 miljoner köket skulle kosta kan användas på andra håll i vården. 

Uppsala Att berätta om lite mer udda entreprenörskap hör till det roligare. Om det dessutom är kopplat till en upplevelse är det ännu roligare. I helgen hade vi förmånen att få vara med om något alldeles extra. Vi flög luftballong. 

Så här häftigt såg det ut när vi lyfte från Storvreta. Men äventyret började långt innan dess. 

Vi blev hämtade i Uppsala av bil med ballong på släp. Vindarna var nordliga och målet var att flyga över Uppsala. Vi begav oss med andra ord norrut till Bälinge. 

Med karta, vindriktning och testballong insåg Kjell att vinden inte skulle ta oss till centrala Uppsala om vi startade i Bälinge. Vi tog oss istället vidare mot Lövstalöt. 

För att kartlägga vindarna på olika höjd släppte Kjell heliumballonger. Även här i Lövstalöt skulle vinden ta oss vid sidan om Uppsala. Så färden fortsatte österut till Storvreta. 

Där var förutsättningarna perfekta för att nå Uppsala. Regn och åskmolnen som hängt över Uppsala under eftermiddagen hade försvunnit och vinden mojnat. Arbetet med att göra ballongen klar kunde därmed påbörjas. Här ser vi Kjell i korgen på pilotsidan. Vi andra fyra skulle samsas på andra sidan (korgen är för max fem plus pilot). 

En viss respekt inger dessa tuber med gas. Å andra sidan skulle vi inte komma någonstans utan den. 

Sen skulle ballongen fyllas med luft. Först blåstes stora mängder med kalluft in för att fylla ballongen innan det var dags att slå på brännaren och börja fylla ballongen med varmluft. 

Sen var det dags att kliva i och ge sig iväg. Som extremt höjdrädd kändes det lite pirrigt. 

Men när man väl är där i korgen så har man inget val. Det var bara att fokusera på att hålla i sig och lita på piloten. 

Så här häftigt såg det ut när vi flög upp över Storvreta med Uppsala som mål. 

En skön känsla att flyga helt ljudlöst genom luften. Kul bild där man ser skuggan av ballongen. 

Ballonger är som gjorda för selfies. Här testar Kjell med sin selfiepinne och domkyrkan i bakgrunden. 

Och så här kan en selfie se ut med insidan av ballongen och gasolbrännaren som bakgrund. 

Att vi lyckades gå precis över domkyrkan var skickligt manövrerat. Kjell berättade att man "styr" genom att byta luftlager. Genom att gå upp lite högre hittade vi vind som ändrade kursen tillräckligt mycket för att träffa exakt över domkyrkan. 

Så här såg det ut när vi passerade domkyrkan från de som stod på marken. 

Vi kände oss hela tiden i trygga händer. Vår pilot Kjell berättade vad som händer, varför och hur allt fungerar. Något som gav upplevelsen en extra dimension. 

Lite fundersam kan man ändå vara inför landingen. Vart skall man landa och hur skall man landa. Återigen var det bara att lita på piloten. I en hage i Hågadalen gick vi snyggt ner utan att korgen vickade. Äventyret hade överträffat alla förväntningar och vi har minnen för livet. 

Efter att vi hjälpts åt att packa ihop ballong och övrig utrustning kom det en extra överraskning. Traditionen säger att man skall döpas i champagne och bli grevinna och greve av den plats man landat på. Med andra ord är vi numera greveparet av Hågadalen. Att döpas i champagne ger en viss kladdighet i luggen, men förutom de droppar som krävdes för ceremonin drack vi upp resten tillsammans med ost, kex och lite druvor. Väldigt snyggt arrangerat. 

Så här ser riktiga ballongentreprenörer ut. Vad vore livet utan modiga entreprenörer som lever ut sin dröm och vågar satsa på riktigt. Stort tack till Kjell och Camilla som startat Upplands Ballongflyg. De har just etablerat sig här i Uppsala och jag törs lova att ballongen med Schreck kommer att synas frekvent över Uppsala i framtiden. Ett härligt initiativ i entreprenörsstaden Uppsala  och en upplevelse som gör Uppsala till en attraktivare stad. 

Uppsala Det är fascinerande att läsa om hur uppfinningsrika politikerna är när det gäller att dela ut pengar, bidrag eller någon form av stöd. Mer eller mindre alla grupper skall ha sitt i en "allt till alla"-mentalitet. Det är självklart att man skall berätta vad man skall prioritera om man röstar på just det partiet. Men det som oroar mest är att ingen politiker (eller väldigt få) pratar om vad som genererar intäkterna som man så generöst skall fördela. Är det brist på kunskap, brist på insikt eller ren ideoligisk kramp. 

Att göra en kalkyl på intäkter och kostnader är vardag för företagare. Naturligtvis detsamma för privatpersoners budget. Man måste titta på vilka intäkter man har och naturligtvis hur de genereras. Därefter kan man finansiera kostnaderna i sitt liv eller företag. Gör man det bra så har man ett överskott och gör man det mindre bra får det negativa konsekvenser. Grunden till dessa kalkyler ligger naturligtvis i intäkterna. De allra flesta är säkert medvetna om var intäkterna kommer ifrån och hur de skapas. Det gör att man har ett väldigt stort fokus på att öka sina intäkter. Man vet också att de ökar genom t ex hårt arbete och kunskap. Och om man inte har något arbete eller kunskap blir intäkterna mindre.  

Det är naturligtvis lika i landet Sverige AB. Vi måste börja med intäkterna. Alla borde vara överens om att i stort sett varje intäktskrona till Sverige AB har sin början genom att vi har svenska företag och ett fungerande näringsliv. Företag som startats av entreprenörer och som sedan anställer människor som i sin tur betalar skatt och moms. Om inga företag startas eller utvecklas, finns väldigt lite att fördela. Så här ser en väldigt förenklad intäktskalkyl ut:

Intäkter från företag (en mängd olika skatter och avgifter) 
Intäkter från anställda via skatt och arbetsgivaravgifter
Intäkter från moms etc 
Det är i princip alla de intäkter som Sverige AB har att fördela. 

Dessa intäkter skall betala hela statsapparaten, alla kommuner och landsting. Så skall det naturligtvis vara. Det som är så förvånande är hur lite fokus som läggs på hur vi skall få fler företag, dvs grunden till alla intäkter. Det är dags att vi får en regering som både inser och arbetar för ett bättre företagsklimat. Under den gångna mandatperioden har vi fått kraftigt ökade skatter som belastar företagen och starkt företagarfientliga förslag (som de flesta tack och lov inte kunnat genomföras). Framför allt som drabbas de mindre företagen. Dvs de som skapar fyra av fem jobb. 

Därför är det en gåta för mig att så få partier tittar på hur intäkter skapas och så många hur intäkter fördelas. Ska bli spännande att se om vikten av företag och entreprenörskap får någon plats i slutspurten inför valet. 

Visby Från Almedalen rapporteras om allt tänkbart gällande politik och samhälle med massor av organisationer och företag på plats. ”Alla” är här och det skrivs spaltkilometer i alla tänkbara media och är ett eldorado för tyckare på alla nivåer.

Med tanke på att det genomförts 4374 planerade aktiviteter samt 1000-tals spontana möten måste detta naturligtvis vara någon form av världsrekord i nätverkande.
Visst är det en häftig upplevelse och unik mötesplats. En jättelik tummelplats för åsikter och budskap som det är nästan helt omöjligt att hålla koll på. Detta trots Almedalens utmärkta app. Att det är valår ger en extra nerv såklart. 

Här träffar man människor som man känner och naturligtvis många nya kontakter. Allt annat är nästan omöjligt på en mötesplats som denna. Det är ju genom relationer man bygger förtroenden och förtroenden är ju avgörande i de allra flesta samarbeten. Något som däremot känns lite utmanande är omfattningen. Överallt ser man mer eller mindre panikslagna människor rusande mellan olika seminarier och möten. Hinner man verkligen reflektera över det man upplever, om dagarna är överfyllda med aktiviteter. 

Politiskt kan man notera alltfler ytterligheter som tar för sig i debatten. Längts ut på höger respektive vänsterkanten ser man organisationer som tar tillfället att föra ut sitt budskap. Den företeelsen har det funnits gott om i Visby i år och vissa har verkligen klivit över gränsen som på Annie Lööfs tal. Tyvärr tror jag den uppmärksamhet de får i media är kontraproduktiv. Det är ju precis det som man vill ha. Svår fråga att hantera såklart och en utmaning för yttrandefriheten.  

En annan påtaglig sak är alla löften och vackra ord. Sånt är det extremt mycket av i Almedalen. Om allt alla lovar en vecka som denna blir verklighet, kommer vi att få en fantastisk framtid. Men vis av erfarenheten är det inte samma sak att lova som att göra. I alla fall inte i politiken där löften är lätta att ge, men genomförande är en bristvara. 

Den som av "misstag" kommer hit under denna vecka måste undra vad det är för spektakel. Vi ser en och annan förvirrad internationell turist som inte riktigt har samma målsättning som lobbyister, politiker och företag. Överfulla restauranger, svindyra hotellrum och packat med folk överallt. Men då finns det ett utmärkt alternativ. Åk utanför Visby. Almedalen är väldigt mycket centrala Visby och väldigt lite övriga Gotland. Det är t o m så att landsbygden på Gotland sägs vara en stor förlorare, då en av säsongens viktigaste veckor helt fokuserar på vad som händer innanför murarna och vanliga turister undviker ön. Något som vi själva sett under veckan då vi även besökt delar av landsbygden och det är väldigt lite besökare så fort man kommer utanför murarna.

Visby Idag börjar årets Almedalen. Ett Almedalen som både är en spurt i ett val och en fantastisk plats att se fotbolls-VM på. Något som kommer att intressera mig lite extra är hur entreprenörskapet får möjlighet att visas. Då menar jag inte de företag som visar upp sig under egna engagemang. Det som blir spännande att se är hur politiker, utställande kommuner och andra myndigheter lyfter fram företagandets viktiga roll. Jag kan känna en liten oro att det lätt "glöms" bort. i Uppsalas program finns det förvisso en del kopplingar till företagande under andra rubriker, men knappast i eget fokus. Vi fanns liksom inte på näthinnan. Men nästa år kanske vi får möjligheten att berätta om Uppsala ur entreprenrörens perspektiv. 

Det kom en global rapport kallad GEM-rapporten för några veckor sedan, som mäter massor av saker och rapporten omfattar 60% av jordens befolkning. I den uppmärksammades Uppsalas entreprenörskap som något väldigt positivt och vi låg i topp. Under rubriken "Entreprenörsstaden" skrev jag och Maria Mattsson Mähl en artikel i UNT om hur framgångsrikt Uppsala arbetar, genom samarbeten mellan stadens olika funktioner. Att det finns en enorm kraft i Uppsalas företagande och viljan att samarbeta. Det gav oss massor av positiv energi och en rapport som överträffade alla våra förväntningar. 

Nu blev det nog lite kort om tid inför Almedalen och programmakarna hade inte riktigt entreprenörskapet med, när Uppsalas viktiga funktioner skulle få en plats på scenen. Men till nästa år, då skall vi jobba för att även entreprenörskapet är med i programmet. 

Under Almedalsveckan kommer naturligtvis företagande att vara i fokus. Men sen hoppas och tror jag på en hel del andra spaningar också förstås. 

Uppsala Under rubriken "I kundens huvud" har ett antal konsulter arbetat en dag hos sina kunder veckan som gick.

Ett väldigt spännande och inspirerande projekt som har flera uppsidor. Genom initiativet får du som arbetar som konsult tillfälle att lära känna din kunds verksamhet på ett bättre sett. Du får både känna på kundens verksamhet i vardagen samt att du kanske ser saker som kan förbättras utifrån ditt perspektiv. Du kommer ju in med öppna ögon vilket ofta är utvecklande. 

Bakom ideén står Tommy Lindgren som är VD och grundare av kommunikationsbyrån Zellout. Under ett antal veckor har han jagat oss konsulter att kontakta någon av våra kunder och se till att det blir en praktikdag. Torsdagen den 14/6 var den officiella praktikdagen och den avslutades så här trevligt på Restaurang Åkanten. 

Det som gör initiativet extra värdefullt är att de företag vi praktiserat hos, betalar för att vi konsulter arbetar hos dem. Man kan såklart ifrågasätta om vi lyckades leverera något större värde till våra kunder. Men det var defintivt lärorikt och ersättning skulle vi få.  Även här hade Tommy tänkt till ordentligt. Inspirerad av skolornas "Operation Dagsverke" där ersättningen går till något välgörande ändamål, var det Uppsala Stadsmission som var mottagare av den ersättning vi konsulter fick för denna dag. 

Så här glad blev Johanna Wahlby från Uppsala Stadsmission, när hon fick ta emot checken från Tommy Lindgren. Genom denna insats kan Uppsala Stadsmission bygga vidare på projektet matkassen och på sikt göra det möjligt att öppna en egen "Matmission" (matkassen delas ut varje vecka till Uppsalabor som har det ekonomiskt svårt).

I år var vi ca 50 konsulter som deltog i projektet. Det tar ju alltid lite tid att sprida information om ett projekt som detta på marknaden, men visst skall vi alla hjälpas åt att förmedla budskapet och minst dubbla antalet till nästa år. 

Vad gjorde jag själv då och hur blev jag så här trött? Jo jag tillbringade en dag i byggbranschen tillsammans med byggbolaget K360 som just nu renoverar Gottsundabadet. Jag har nog inte varit så trött på 15 år och muskler som legat i dvala fick helt plötsligt ett brutalt vakna upp. 

Men det klart. När man får uppgiften att köra ut några ton betongrester så inser man att det finns arbetsuppgifter i byggbranschen som mer handlar om vilja, än byggtekniska kunskaper. Just den här uppgiften klarade jag galant även om det kändes i hela kroppen. 

Uppsala I en ledare i UNT för en dryg vecka sedan skrev Johan Rudström ett väldigt intressant inlägg om politikernas svårigheter att förstå företagande. Som företagare känner man defintivt igen sig. Alla politiker vill ha fler arbetstillfällen och man vill ha mer intäkter till välfärden. Men hur agerar man egentligen?
Johan Rudström beskriver "näringslivspolitiken som att man radar upp floskler och ger subventioner". Kan inte annat än hålla med. Tänk om man fokuserade på att skapa jobb på riktigt och vettiga förutsättningar. 

En orsak att det blir som det blir, är naturligtvis att andelen politiker som har erfarenhet av företagande är försvinnande liten. Visst finns det ett antal som haft eget företag. Men andelen som har anställda och fått ta ett arbetsgivaransvar är enligt uppgift en väldigt liten del. 

Senaste åren har det radats upp mängder med företagsfientliga förslag från regeringen. I stort sett alla har stoppats i riksdagen. Men skadan är ändå betydande. Varenda gång ett förslag kommer på en förändring, måste man som företagare ta hänsyn till eventuella effekter och vara beredd att anpassa verksamheten. Att kasta ur sig det ena kontroversiella förslaget efter det andra, utan att inse hur mycket det påverkar, är rent utsagt bedrövligt. Ett beteende som aldrig skulle ha fått ske om man haft erfarenhet av företagande och förstått hur skadliga effekterna kan bli. 

Långsiktighet och regelverk man kan lita på, är av väldigt stor vikt. Då kan man inte hålla på med godtyckliga förslag som varit så vanliga senaste åren. När man får vetskapen om att det dessutom tillkommit över 1400! nya blanketter under mandatperioden, inser man att byråkraterna fått härja fritt. En småföretagare lägger idag ca 10 timmar/vecka på administration. Det mesta till myndigheter. Vart tog alla löften om förenkling för företagen vägen?

Man kan också uppleva att lagstiftningen kraftigt ökar byråkratin utan att alltid ha något egentligt syfte. Det är verkligen dags att visa lite respekt för situationen som många politiker sätter företagandet i. Politikerna (de flesta) vet att inte en enda välfärdskrona kan skapas utan att det finns företag. Se till att tänk till, innan ni kastar ur er förslag till höger och vänster. Inse effekterna och belastningen av varje ny blankett vi skall fylla i, eller förslag ni lägger fram. Då får ni fler skattekronor att fördela. Ibland känns det som en fotbollsmatch där man ändrar reglerna var tionde minut. Då är det lite svårt att spela bra fotboll.