Maria Mattsson Mähl

Välfärdsentreprenören

Det finns för få kvinnliga entreprenörer. De flesta startar företag där de har erfarenhet. Därför är det viktigt att sprida kunskap om företagande i välfärdssektorn. Det här är mitt bidrag:

Ny vice vd på plats

Den här veckan fick firman en vice vd, ett välkommet tillskott till verksamheten. De senaste dagarna har jag insett att det verkligen var rätt beslut att rekrytera Erik Gustafsson.

Alla människor har styrkor och svagheter. Jag är hyffsat väl medveten om mina...

En av mina styrkor är att jag brinner för arbetsmarknadsfrågor, vilket också innebär att jag har ett nördigt intresse för fakta, trender och forskning inom området. Det har jag förstås nytta av mitt entreprenörskap. Baksidan av min passion är kanske att jag är lite väl jobbig och ihärdig ibland - förmodligen till både politikers och tjänstemäns stora förtret. Förhoppningsvis kanske de ändå uppskattar mitt engagemang i slutändan - eftersom vi jobbar för samma mål; att så många som möjligt ska komma ut i arbete.

En utmaning med mitt engagemang är också att jag vill att AlphaCE ska bli så stort som möjligt. Inte för att jag ska tjäna så mycket pengar som möjligt, utan för att vi då kan hjälpa ännu fler arbetssökande att hitta jobb. Men i takt med att firman växer blir det också allt mer HR-frågor, IT-system, administration och andra interna frågor som behöver hanteras. Den typen av frågor är inte alls min styrka.

Nu har jag fått jobba två dagar tillsammans med Erik och jag kan konstatera att det här kommer att bli buskul. AlphaCE:s nya vice vd ställer helt rätt frågor och kommer att kunna hjälpa firman att ta nästa kliv.

I min favoritbok Good to Great av Jim Collins handlar framgångsrikt företagande mycket om att få rätt person på rätt plats (eller som författaren skriver; att få rätt folk att kliva på bussen). Att hitta rätt folk är inte alltid så lätt. Därför har det varit extremt roligt att få jobba med Erik ett par dagar. Han har rätt bakgrund, rätt driv och rätt engagemang. Han kommer att kunna bidra med nya infallsvinklar och andra erfarenheter. Dessutom verkar han vara bra på precis det som jag är mindre bra på. Det känns fantastiskt.

Så varmt välkommen i gänget Erik! Det ska bli kul att ha dig med på bussen. Vi har en spännande resa framför oss :)

Karriärtips

De flesta tänker på att "klättra i hierarkierna" när man pratar om karriär, men det finns faktiskt väldigt många olika sätt och möjligheter att göra karriär på. En karriärstil kan också variera över tid. Det som passar när barnen är små är kanske inte alls är rätt för den som har utflugna barn.

Här är fyra olika karriärstilar som vi jobbcoacher brukar prata om:

Hoppjerkan - Vissa personer vill göra nya saker, i nya miljöer och de drivs av nyfikenheten att göra saker som de aldrig provat på tidigare. Deras cv kan se ut som ett lapptäcke  där olika titlar och varierande branscher avlöser varande. Förr i tiden - när guldklockan var eftersträvandsvärd - kallades dessa för "hoppjerkor" och klingade negativt. Idag finns det en större tolerans mot hoppjerkor då drivkrafter som nyfikenhet och äventyrslusta ofta gör gott för utvecklingen på en arbetsplats.

Specialisten - Dessa personer vill få chansen att fördjupa sina kunskaper. De vill vara "specialister" och brinner för möjligheten att få vara riktigt nördiga inom ett visst område. Framgångsrika forskare är exempel på denna karriärstil. Andra exempel är duktiga skattejurister, reviorer eller författare - dvs yrken som krävs fokus och långsiktighet för att bli riktigt duktig inom just detta område.

Breddaren - Den vanligaste karriärstilen är den där du sakta men säkert "utvidgar" din kompetens genom att bredda din kompetens eller ditt ansvarsområde. För dem som har denna karriärstil är drivkrafterna kontrollerad utveckling, man vill känna viss utveckling men inte ta sig vatten över huvudet. Ett exempel på "karriär" kan vara att få bli projektledare över sitt team, för att så småningom få ansvara för ett utvecklingsprojekt.

Karriäristen - Slutligen finns förstås dem som gillar den klassiska "karriärstegen", dvs att klättra i hierarkier och få tjusigare titel, lön eller tjänstbil. Dessa personer drivs av ansvar och statussymboler.

De flesta av oss har förstås en kombination av ovanstående karriärstilar. Karriärstilen kan som jag nämnde inledningsvis också variera under olika faser i livet. Den som har små barn och villalån tenderar att vara mer av en "breddare" medan en nyexaminerad student är mer av en "hoppjerka".

På AlphaCE är vi experter på att hjälpa dem som står längst från arbetsmarknaden till jobb. Många av dem som vi hjälper har aldrig funderat på att "göra karriär". Men drivkrafter är alltid viktiga när man söker jobb. Att hitta sin motivation och sitt drömjobb kan vara precis den mirakelmedicin som krävs för att man ska våga ta klivet att börja studera, flytta till en annan ort eller ha modet att kontakta en potentiell arbetsgivare.

Varje dag hör det av sig 3-5 personer till oss på AlphaCE och vill ha hjälp att söka jobb. Nu kommer vi att dela med oss av vår erfarenhet på en ny portal https://www.workprogram.se/ där vanligt folk kan få hjälp med studie- och yrkesvägledning.

Det här är ett nytt fenomen på svensk arbetsmarknad - då de flesta tidigare har varit hävisade till Arbetsförmedlingen eller behövt bli uppsagda för att få tillgång till ett professionellt bollplank. Inom kost och hälsa har det länge funnits PT, nu finns det ett koncept för dem som vill ha stöd och hjälp med sitt jobbliv. Det ska bli enormt spännande att se vart detta tar vägen :)

VD-dilemma

De flesta som läser min blogg vet troligen att AlphaCE förlorade en stor upphandling i somras och därför lade ett varsel på 340 personer för några veckor sedan. Ett varsel är visserligen inte detsamma som att vi kommer att behöva säga upp så många kollegor. Däremot kan vi konstatera att det krävs ett omtag på hela företaget för att stå rätt rustade för framtiden.

Jag har redan mött några "troll" på nätet som kritiserat mig för mitt dåliga ledarskap. Dessutom har jag kollegor som sorgset kommenterat den paradox som det innebär att hjälpa andra att söka jobb, samtidigt som man inser att man själv kanske behöver se om sitt hus inom snar framtid - trots att man trivs och gör ett fantastiskt arbete.

Så det är klart att jag funderar på frågan - har jag klantat mig?

Här är mina reflektioner:

1. Vi visste att den offert som vi lämnade i våras var affärskritisk för företaget. Vi insåg också att flera i branschen skulle vara på jakt efter avtalet samt att lägsta pris skulle avgöra. Därför var vi tvungna att lämna ett extremt lågt pris. Vår offert täckte lokalkostnader och lärarlöner, varken mer eller mindre. Trots detta var vi inte ens i närheten av det vinnande anbud, som låg 20% lägre än oss. Det är inte förbjudet att göra förlust, men jag kan inte bygga en verksamhet på en ohållbar kalkyl.

2. Min passion för AlphaCE handlar om det fantastiska arbete som mina kollegor gör i klassrummet och gentemot arbetsgivare. Jag blir gentuint lycklig när jag hör berättelser från verksamheten, som den jag fick höra på lunchen i fredags...

Vi var på "drive-thru" för att köpa lunch och hörde en gammal deltagare i högtalaren när vi skulle beställa. Vi tittade på varandra och undrade om det verkligen kunde vara han som varit så blyg i klassrummet. När vi kom fram till luckan för att betala mötte vi en glad, utåtriktad och proffsig kille. Det var vår gamla deltagare.

Det är inte hög omsättning eller vinstmarginaler som får mig att älska mitt jobb. Det är mina kollegors fina arbete i vardagen. Men det är klart - ju större företaget blir, desto fler kan vi hjälpa! Därför vill jag att företaget ska bli stort.

3. Har man en stor kund eller ett stort uppdrag finns det alltid en risk att förlora det avtalet eller uppdraget. Det spelar ingen roll om kunden är Ikea eller Arbetsförmedlingen. Stora avtal innebär stora risker. Vill man vara med och hjälpa många, då måste man också vara beredd att ta stora uppdrag.

Jag tror på kvalitet och långsiktighet. Jag är övertygad om att mina kollegors fina arbete - som att vi vecka efter vecka lyckas hjälpa 30-50 arbetssökande ut i jobb - lönar sig. Jag vet att vi har duktiga språklärare, handledare och praktikplatsanskaffare. Det är deras fina arbete som gör att jag vill stå på barrikaderna.

På kort sikt kommer AlphaCE att behöva rita om organisationen och flera medarbetare kommer att behöva lämna oss (om än kanske bara kortsiktigt). Men jag hoppas att vi kan fortsätta leverera med kvalitet och ha flaggan i topp trots alla utmaningar. Det förtjänar våra deltagare.

Dessutom har vi spännande projekt på gång, som inte blandar in politiker och myndigheter. Ni lär få höra mer om det inom snar framtid... :)

Att vara vd innebär inte bara att stå på scenen och ta emot lovord när vi gör bra saker i verksamheten. En vd förväntas fatta rätt beslut i svåra situationer oavsett hur mycket det blåser.

Jag är bekväm på scen, men mitt rätta jag kommer fram när det blåser rejält. Då hämtar jag kraft hos mina kollegor och i verksamheten. Jag är otroligt stolt och glad över det team som vi skapat. Mitt dilemma just nu är att hantera den kortsiktiga motgången på rätt sätt, så att mina kollegor vill komma tillbaka när vindarna vänder.

 

Forskarens och entreprenörens likheter

Uppsala Ikväll ska jag följa med min man till högtidsdagen för KVSU, Kungliga Vetenskapssamhället i Uppsala, som samlar docenter och professorer från olika fakulteter, ämnen och inriktningar vid universiteten i Uppsala. Med andra ord ser jag just nu fram emot spännande samtal inom bl.a. politik, musik, litteratur och fysik.

Jag får ofta kommentaren "du och din man måste vara väldigt olika" (min man är docent i tyska). Det stämmer till viss del, men jag måste säga att en framgångsrik forskare och en entreprenör har mycket gemensamt. Uppsala har en stolthet, en tradition och en förståelse för universtitetens och forskarnas behov. Ibland utmålas företagare och entreprenörer som något udda i stadsbilden, men så borde det inte behöva vara. Det finns fler likheter än olikheter mellan en forskare och en entreprenör. Därför borde Uppsala kunna ha ett betydligt bättre företagsklimat än det som nu råder enligt den senaste undersökningen.

Låt mig ge några exempel:

1. Ifrågasättandet

En forskare måste ständigt våga ifrågasätta rådande vetenskapliga sanningar. Det är det som driver vetenskapen framåt. Det är därför som många forskare ibland upprörs över näringslivet eller politikernas inblandning i vad, när och hur det ska forskas. Duktiga forskare utmanar såväl system som sanningar. Detsamma gäller entreprenörer. Vi är ofta besatta av ifrågasättandet. Om någon säger "det går inte", så är det rena tändvätskan för oss.

2. Nyfikenheten

Framgångsrika forskare är nyfikna. Det finns förstås nördar som bara bryr sig om sitt eget ämne eller sin egen specialistkompetens. Men de flesta framgångsrika forskare är genuint nyfikna på nya infallsvinklar, andra forskares specialistkompetenser mm. En entreprenör drivs också ofta av nyfikenheten.

3. Förändringsbenägenheten

Kunskapen är temporär. När det presenteras nya forskningsrön eller fakta kan spelplanen ändras delvis eller helt. Ta t.ex. kunskapen om atomerna (av grekiskan atomos som betyder 'det odelbara'). När forskarsamhället fick ny kunskap om atomerna öppnades helt nya forskningsområden och möjligheter. Tänk om sanningen "atomer är odelbara" hade fått bestå?

4. Envisheten och uthålligheten

När alla andra har gett upp så står både jag och min man kvar. Det handlar varken om arbetstid eller plikt - det är en livsstil. Att vara forskare eller entreprenör handlar i första hand om ett förhållningssätt till livet, kunskapen, problemställningar och lösningar. Man ger inte upp förrän problemet är löst eller forskningsfrågan har fått en adekvat behandling. Pengar är inte drivkraften, inte heller ära eller berömmelse. Det är resan som är det viktiga, resan som är mödan värd. 

Uppsala borde kunna ha ett företagsklimat av rang. Det finns en enorm kraft hos Uppsalas forskare och företagare och det finns fler likheter än olikheter. Det gör staden unik - eller som Gunnar Wennerberg uttryckte det "Du talar som en häst. Uppsala är bäst".

Entreprenörer skapar entreprenörer

Det behövs fler entreprenörer och då menar jag inte bara företagare. I min värld finns det olika sorter entreprenörer i många olika miljöer och sammanhang. Det är entreprenörer som vågar bryta upp från det gamla och skapa något nytt. Det är så folkvandringarna under historien tillkommit. Det är därför nya tekniska eller medicinska banbrytande framsteg uppnås.

Häromdagen hörde en väninna av sig. Hon ville ha hjälp med en lärling som gick hos henne, Milthon Wesström, som på gymnasiet valt att gå lärlingsprogrammet med inriktningen till silversmed och nu försökte komplettera sin utbildning för att bli guldsmed. Suzanne Färnert, som min väninna heter, har tagit honom under sina vingar och hjälper honom nu att förverkliga sina drömmar. Så gör en sann entreprenör som ser potentialen hos en annan entreprenör. Stöttar och hjälper.

Suzanne är en känd profil i Uppsala, hon driver sedan länge en charmig butik och guldsmeds-verkstad i centrala Uppsala. Mest känd är hon kanske för sina örhängen, cirklar som enkelt går att justera eller komplettera så att de byter form och färg. Jag är själv en stor fantast av hennes produkter eftersom de fungerar bra både till vardag och fest.

Suzanne nya projekt är att bli internationell. Hon har skapat en varumärke som heter Queen Creol som säljs hos Susanne Kylbergs i hennes fantastiska koncept Rådhuset (se där - återigen en entreprenör som ställer upp för en annan entreprenör). Jag är övertygad om att dessa fina smycken blir en storsäljare.

Häromveckan presenterade de sitt samarbete för kvinnonätverket Goaldiggers, som är grundat av Ida M Lundén. Ida har skapat ett fantastiskt kluster av drivna kvinnor som bor i Uppsala. Vi träffas regelbundet och nätverket har blivit precis det där stöttande sammanhanget som behövs för att våga och vilja. Nu är vi väldigt många levande reklamskyltar som går runt med Queen Creol i öronen... Jag är övertygad om att jag åtminstone sålt in örhängena till en handfull personer.

Många entreprenörer skapar ännu fler entreprenörer. Just därför är jag en glad och stolt entreprenör.

Tack Suzanne, Susanne, Ida, Milthon och alla andra coola entreprenörer för att ni finns :)

Här är en bild på Suzanne i hennes fina butik:

 

 

Startskottet för riksdagen

I tisdags fick jag chansen att var med om Riksdagens öppnande, något som jag faktiskt bara läst om i skolböckerna eller sett glimta förbi i mediebruset en gång om året. Det var Handelskammaren i Stockholm/Uppsala som valt att ge bort några biljetter till företagsmedlemmar. Jag, Matilda Mielind, Cajsa Johansson och Maria Massomi representerade således entreprenörslivet i Uppsala.

Dagen började med traditionsenlig gudstjänst i Storkyrkan. Sedan promenerade församlingen längs avspärrade gator till Riksdagen där kungen höll sitt inledningstal som öppnar riksdagsåret. Nils Landgren underhöll och statsministern lade fram riktlinjerna för kommande verksamhetsår.

Samtliga riksdagsledamöter satt på sina platser, utplacerade utifrån geografi och inte parti (vilket är brukligt i många andra parlament), och på balkongen fick riksdagsledamöternas anhöriga trängas med kungligheter från våra nordiska länder och forna ministrar. Här är en bild på bänken bredvid mig. Där sitter prinsessan Madeleine och prins Carl Philip tillsammans med bland annat Birgitta Dahl och Ingvar Carlsson.

 

 

Efter Riksdagens öppnande var det mingel i Riksdagshuset och lite senare var det en konsert i Stockholms konserthus. Totalt blev det en heldag med kultur, politik, kända ansikten och nya perspektiv.

Men den stora reflektionen är att man aldrig ska säga aldrig...

Jag trodde t.ex. aldrig

1. Att jag skulle bli inbjuden till Riksdagens öppnande tillsammans med kända politiker och forna ministrar. Men jag kände förvånandsvärt många och hade inte svårt att hitta samtalsämnen.

2. Att jag skulle sjunga kungssången. Än mindre att jag skulle göra det för att självaste konungen kliver in i rummet. Nåväl, den här dagen sjöng jag kungssången två gånger på en och samma dag... För att kungen kom in i rummet. 

Jag är republikan och jag tycker att det är märkligt att någon år 2017 ska ärva sitt jobb. Därmed inte sagt att kungen och hans familj gör ett dåligt jobb. Tvärtom, tycker jag att de utför sitt uppdrag så gott det går. Men företeelsen är omodern och dessutom märklig. Att blanda demokrati och monarki i ett och samma skede blir märkligt. Det måste jag erkänna.

I år firar den svenska Riksdagsordningen 400 år. Vår demokrati är något fint som vi måste vårda ömt. Vi tar lätt vår demokrati för givet och det är långt ifrån alla länder där yttrandefriheten och möjligheten att påverka makthavarna är självklar. Men i Sverige har vi den ynnesten. I vårt land kan vem som helst starta ett parti, vi kan skriva debattartiklar eller surfa fritt på nätet. Det finns länder där det är kriminellt och där dylika handlingar resulterar i dödshot.

Just därför var det så fint att få delta i riksdagens högtidliga öppnande. Det var en fest för demokratin och en symbol över rätten att påverka vårt samhälle. Tack Handelskammaren för att jag fick möjlighet att delta :)

 

Varmt möte med personal

Igår var jag inbjuden till en arbetsplatsträff i Region Halland. De hörde av sig tidigt i våras för att säkerställa att det fanns en lucka i min kalender. Med tanke på situationen i företaget och det varsel som gick ut härom veckan kändes det än mer angeläget att få träffa verksamheten.

Det är inte första gången jag möter personal som blivit varslad. Jobbar man i den här branschen är det stora svängningar regelbundet. Leverantörer av arbetsmarknadsinsatser är arbetsmarknadens stötdämpare. Ena året är det ungdomsarbetslösheten som är den stora utmaningen, nästa år är det invandringen som behöver hanteras.

Jag är van att möta personal som är ledsen över avveckling och har bland annat hjälpt stora företag som Volvo, Atlas Copco, Ericsson och Sandvik att varsla personal. Inte minst under det dramatiska året 2009, då jag reste landet runt för att stötta dem som drabbades av lågkonjunkturen. Men jag är ovan att möta så varma känslor som jag gjorde igår.

Regionchefen hade arrangerat en workshop där personalen skulle diskutera framtiden och vad som är AlphaCE:s styrkor, vad de anser att företaget ska bygga vidare på. Efter mitt anförande satt jag därför nyfiket kvar i lokalen för att lyssna på deras åsikter. Ganska snabbt hamnade personalen i intensiva samtal om sin vardag och glömde bort att jag lyssnade bakom ryggen. Jag fick höra kommentarer som:

- Jag har jobbat på många arbetsplatser, men aldrig varit på en arbetsplats där det är så prestigelöst. Alla hjälper till och det finns ingen som är mer värd. Vi behöver varandra och vi hjälps åt.

- Det spelar ingen roll om en deltagare är akademiker eller analfabet. Vi behandlar alla med respekt.

En före detta kommunalt anställd lärare utbrast:

- Jag har aldrig jobbat hos en privat arbetsgivare tidigare utan bara på kommunens vuxenutbildning. Där pratade vi alltid om pengar. Allt var ekonomi och nyckeltal. Jag kan inte minnas att vi har pratat om ekonomi en enda gång sedan jag kom hit. Det kanske vi har, men det känns inte så. Här är fokus på individen och vad den behöver för att lyckas.

Jag satt och lyssnade på samtalen och blev varm i hjärtat. Precis detta vill jag att personalen i företaget ska säga oavsett om jag är i rummet eller inte. Det är verksamhetens nytta för individen och samhället som ska vara i fokus. Oftast brukar en god ekonomi bli följdeffekten.

När det är dags för mig att åka tillbaka till Uppsala ställer jag mig i dörren och vinkar hejdå till alla kollegor som fortfarande sitter försjunkna i diskussioner och samtal. Alla vinkar glatt tillbaka och när jag vänder mig om hör jag en kvinna som ropar efter mig

- Maria, fixa 340 jobb nu åt oss så att vi får jobba kvar. Lova att du gör allt du kan.

Jag vänder mig om i dörren och säger.

- Jag lovar. Jag kommer att använda dygnets alla vakna timmar för att göra vad jag kan.

Det var med varmt hjärta som jag lämnade Halland igår. Idag fick jag ett tackmail från en av medarbetarna i regionen...

Hej Maria!
Kul att du kom på besök igår, det va uppskattat av många. Jag vill bara dela med mig av hur stolt jag är över att arbeta på AlphaCE, jag menar verkligen det från hjärtat. 
Har varit i branschen i sju år och arbetat hos totalt tre aktörer med Alpha och aldrig tidigare har jag känt den stoltheten och glädjen jag gör över att gå till mitt arbete.
Jag upplever att jag får möjlighet att arbeta på ett företag jag tror på, man står för vad man lovat till sin kund, vilket skapar både trygghet och arbetsglädje. Oavsett framtid kommer jag alltid vara en stolt Alphis :)

 

Här kommer en bild på kollegorna i Halland.

Sunt förnuft och tempo

Svenskt arbetsmarknad går som tåget. Under alla mina år i yrkeslivet har jag aldrig sett maken till högkonjunktur. Jag blir otroligt frustrerad när jag ser att Sverige inte gör det bästa av läget som rådet. Vi kan så otroligt mycket mer...

Några reflektioner:

1. Debatten om enkla jobb är felaktig – och det säger jag trots att jag sitter i Svenskt näringslivs styrelse, som driver frågan. Det finns gott om ”enklare” jobb på svensk arbetsmarknad, som inte ställer särskilt stora krav på utbildning eller kompetens och dessa ökar. AlphaCE träffar 100-tals arbetsgivare varje vecka som vill rekrytera allt från diskare och hotellstädare till skogsarbetare eller säsongsarbetare. Det finns yrkesroller i de allra flesta branscher som inte har allt för höga kompetenskrav… Det är inte det som är problemet.

2. Det är inte heller ingångslönen som är utmaningen för en arbetsgivare. Ofta finns olika former av lönesubventioner för svaga grupper på arbetsmarknaden som minskar lönekostnaden för arbetsgivaren. Brist på kompetens finns framförallt i storstadsregionerna och där är levnadskostnaderna höga. En arbetsgivare är inte betjänt av att en arbetstagare inte kan klara sig på sin lön.

3. Det har skett ett paradigmskifte på svensk arbetsmarknad. För några år sedan ställde arbetsgivarna krav på både utbildning och kunskaper i svenska språket. Idag frågar man om personen kan tala engelska eller hänvisar till att ”det finns personal på enheten som talar arabiska”. Även kravet på utbildning är borta för många tjänster. Tyvärr har politiker och myndigheter har inte hängt med i denna förändring. Det är ett bekymmer.

 4. Vi har för många inlåsningseffekter på arbetsmarknaden. Den som har lyckats få ett jobb kan få trassel med sin SFI för att läraren vägrar anpassas sitt schema utifrån elevens arbetsschema. Många arbetsgivare vittnar om att de möter regeltrassel eller aviga myndighetspersoner när de vill göra samhällsnytta och lära upp någon nyanländ med låg utbilding på arbetsplatsen, inte sällan är även facket den som sätter sig på tvären.

Nu riskerars tillväxten att dämpas. Näringslivet har ett gigantiskt rekryteringsbehov. Får företagen inte tillgång till kompetens är risken stor att de tackar nej till orders eller placerar produktion i andra länder – frågan är om vi inte redan är där.

Många är intresserade av det arbete som AlphaCE bedriver och varför vi är så lyckosamma i vårt arbete med att hjälpa arbetssökande ut i jobb. Det är inte så avancerat. Det finns två grundingredienser i vårt framgångsrecept: sunt förnuft och tempo.

Med enkla knep kommer man långt. Nu hoppas jag att Sverige inte analyserat eller administrerat sönder svensk arbetsmarknad för då har vi en rejäl utmaning när konjunkturen vänder.

För en sak är säker... Lågkonjunkturen kommer närmare för varje dag som går.

Här är en bild från när Sveriges största morgontidning dokumenterar en av AlphaCE:s solskenshistorier.

 

 

AlphaCE varslar 340 personer

Att vara entreprenör är inte alltid en dans på rosor. Idag är en av de sorgligaste dagarna i mitt liv som entreprenör.

I förmiddags skickade jag ett mail till samtliga anställda på AlphaCE med beskedet att vi på eftermiddagen skulle varsla 340 personer. Bakgrunden är att Arbetsförmedlingens avtal Grundläggande moduler ska avslutas den 1 februari 2018.

Ett varsel är inte detsamma som en uppsägning. Vår ambition är förstås att kunna behålla så många anställda som möjligt och förhoppningen är att vi ska växa inom andra områden. Men som företagare måste jag också vara realist. Vi kan inte ha personal om vi inte har några intäkter eller uppdrag. Lönekostnaden är den enskilt största kostnaden i ett utbildnings- och matchningsföretag. Just nu har vi en lönekostnad på nästan 20 msk varje månad. Då fungerar det inte belåna familjens villa för att hantera en likviditetskris (vilket jag gjort tidigare) utan vi behöver matcha framtidens minskade intäkter mot minskade kostnader.

Diskussionen om ”vinster i välfärden” handlar ofta om hur företagen ”skär guld med täljkniv” och exploaterar samhällets skatteresurser. Det finns väldigt många fler aspekter…

Jag är otroligt stolt och glad över det fina arbete som mina kollegor har gjort i Grundläggande moduler. Vi har gett nyanlända invandrare kunskaper om det svenska samhället och arbetsmarknaden, vi har ordnat praktikplatser och lärt dem svenska. Grundläggande moduler är en av de bästa insatser som Arbetsförmedlingen har upphandlat. Nu hoppas jag att den leverantör som fått förtroende att bedriva efterföljaren Yrkes- och studieförberedande moduler fortsätter att hålla hög kvalitet. Det är viktigt för alla, inte minst dem som behöver hjälp att komma in på arbetsmarknaden.

Vad händer nu med AlphaCE?

Vi har länge känt till det faktum att vi har ett omfattande avtal som tar slut den 1 februari 2018. Vi gjort vårt yttersta för att leverera med hög kvalitet och vi kommer fortsätta hjälpa arbetssökande ut i jobb även i framtiden. Vi har andra avtal och andra uppdrag som vi nu kommer att prioritera mer. Vi brinner verkligen för vår vision ”att alla har en plats på arbetsmarknaden” och vi har höga ambitioner för framtiden.

Det här kommer förstås bli en utmaning för oss, men jag vet att vi kommer att klara det här och många andra utmaningar som vi kommer att möta i framtiden. Men det är tur att vi har varit sparsamma och förutseende. Vi har laddat verksamheten med kunskap, erfarenhet, strukturkapital, infrastruktur och många andra framgångsfaktorer. Nu ska vi använda tidigare års vinstmarginaler för att rusta oss inför framtiden.

Ibland måste man ta ett steg tillbaka för att kunna ta två steg fram. Och som jag sagt i tidigare bloggar ”Det är i motvind drakar lyfter”.

 

Entreprenörspar som inspirerar

Jag älskar verkligen människor som vågar gå sin egen väg och göra något annorlunda. Teo Härén och Susanna Rudling är två inspirerande människor som man bara måste älska. I synnerhet när man har fått bo ett dygn i deras härliga romantiska hem.

Det hela började med att jag får några veckor sedan skulle boka mötesrum och övernattning till ett strategimöte åt koncernledningen. Jag ville gärna ha något annorlunda och sökte därför på större boenden i närheten av Arlanda på AirBnB, som kommit att bli en av mina favoritsajter. Då dök Bruksgatan 10 i Älvkarleö upp bland alternativen. En fantastisk pärla som hade gott om sängar och utrymme för oss. Jag insåg snabbt att det var Susanna och Teos fantastiska herrgård som jag sett så många gånger i sociala medier och skickade bums iväg en förfrågan.

Igår mötte herrskapet mig på gården utanför deras fantastiska herrgård. Teo Härén, en av Sveriges mest framgångsrika talare, var inklädd snickarbyxor, t-shirt och såg ut som den hemtame vaktmästaren på gården. Han fru Susanna såg däremot ut som den klassiska herrgårdsfrun som nyligen kommit från en inspelning av en romantisk film.

Susanna är entreprenören som bland annat driver klänningsförsäljning i herrgårdsmiljö. Jag misstänker starkt att det är hon som är inredningsarkitekten bakom allt det vackra och romantiska. Fräscha blommor, romatiska tapeter, blommig kaffeservice och fantastiska soffgrupper i färglada sammetstyger.... Huvudbyggnaden är enorm (jag gick vilse ett par gånger) och överallt finns fantastiska små sitthörnor där man kan ta en kaffe eller dricka ett glas bubbel.

Hela koncernledningen stormtrivdes och redan efter några minuter utbrister marknads- och kommunikationschefen "Japp, då var det klart. Jag åker inte hem imorgon. Det här passar bra. Jag kan bo här för alltid", en känsla som vi alla delade.

Jag har haft förmånen att få lyssna till Teo Härén vid flera tillfällen när han talat om kreativitet. Han brukar belysa vikten av att göra det ovanliga och våga gå "utanför boxen". Att bo med ledningsgruppen i en herrgård, laga mat tillsammans, ta ett morgondopp i herrgårdstjärnen eller diskutera strategier i salongen var helt rätt. Inte en traditionell konferensanläggning, men absolut en inspirerande miljö från 1600-talet som passar utmärkt för några som behöver ta sikte mot framtiden.

Tack fantastiska Teo och Susanna för att ni delar med er av ert fantastiskta hem!

Hoppas att vi får komma tillbaka.

 

Risker med entreprenad?

IT-skandal har genererat stort mediafokus de senaste dagarna och alliansen har väckt misstroendeförklaring mot tre ministrar. Jag kan verkligen inte påstå mig vara expert på IT-säkerhet eller hur man sköter regeringsmakten i Sverige.

Däremot har jag erfarenhet av att vara leverantör till offentlig sektor. Vilket gör att jag känner mig manad att kommentera läget. Inte minst eftersom jag ser att flera hävdar att det är nyttjandet av en privat leverantör som är problemet bakom Transportstyrelsens IT-skandal.

Här kommer således några reflektioner:

1. För det första ska en privat leverantör ha koll på lagar och regler som rör det befintliga området. Ju större aktör man är, desto bättre koll måste man ha. För AlphaCE är det många lagar och regler som måste beaktas som t.ex. personuppgiftslagen, arbetsmiljölagen och skollagen.

Under inga omständigheter får vi bryta (eller riskera att bryta) mot lagen. Det händer rätt ofta att den offentliga kunden (en kommun eller en myndighet) köper felaktiga tjänster eller inte är pålästa på de avtal som de själva tecknat. Då är det vår skyldighet som leverantör att hjälpa kunden att göra rätt. Det händer att vi väljer att inte svara på offentliga upphandlingar då vi inte ser någon möjlighet att leverera tjänsten med kvalitet. Det händer också att vi markerar tydligt gentemot både tjänstemän och politiker när vi ser att vår kund inte följer ingångna avtal - för allas säkerhet.

2. För det andra är politiker oftast generalister, med allt vad det innebär. De allra flesta politiker förväntas kommentera allt från NATO-frågan till parkeringsplatser i centrala staden. Även upphandlare är många gånger generalister, som ena dagen upphandlar sopsortering och nästa dag SFI, vilket vi leverantörer i vår bransch (och säkert i andra branscher också) måste hantera. Många tjänstemän - våra kontaktpersoner i vardagen - är förvisso duktiga, men de sitter med oftast med sin pusselbit och ser inte hela pusslet. De saknar helikopterperspektivet.

Som leverantör till offentlig sektor är det viktigt att hjälpa såväl tjänstemän som politiker att förstå komplexiteten och helheten i de tjänster som de köper.

För AlphaCE:s verksamhet kan det t.ex. handla om att förklara varför SFI ska köpas i kombination med praktikplatsanskaffning eller att inte ge ersättning för klassrumsnärvaro - då ersättningsmodellen riskerar att premiera inlåsningseffekter för den enskilde eleven som inte kommer ut på arbetsmarknaden.

3. För det tredje begås det förmodligen ganska många misstag i gränslandet mellan privata leverantörer och offentliga myndigheter. Men de allra flesta kan stoppas i tid - i synnerhet om man har en god dialog mellan olika aktörer samt är ödmjuk inför det faktum att situationen är komplex. Å andra sidan kräver all verksamhet ordentlig uppföljning - oavsett om det är i egen regi eller på entreprenad. Fördelen med att ta in extern kompetens är just att vi är specialister.

Ett exempel på "klantighet" som jag fick ta del av härom veckan var den kommun som valt att registrera sina elever med skyddad identitet som Helga Hemlig och Helge Hemlig. På en klasslista fanns det helt plötsligt fiktiva namn och ibland fanns det till och med flera elever med samma fiktiva för- och efternamn. Det här var en rutin som kommunen hade haft i flera år och ingen hade reflekterat över situationen. Naturligtvis reagerade mina kollegor starkt på detta onyanserade sätt att hantera känsliga uppgifter och kommunen var lyhörd för feedback och ska nu ändra sina rutiner.

En seriös privat aktör kan bistå med erfarenheter och praxis från andra kommuner. En seriös leverantör kan därför med hjälp av god dialog vara ett stöd för offentliga aktörer i både kvalitetssäkring och verksamhetsutveckling. Det behöver inte vara en risk att lägga verksamhet på entreprenad - tvärtom.

Maria Mattsson Mähl Född och uppvuxen i Uppsala. Bor i Bälinge, har två barn och är gift med Stefan. Gillar att spela musik på fritiden och motionerar allt för lite mellan barnens olika aktiviteter.