Rökarna är definitivt i minoritet i Sverige, endast nio procent av befolkningen röker dagligen. Bland såväl rökare som icke-rökare står i regel röklukt inte högt i kurs. Nya förbud på det här området brukar därför ha folkligt stöd, och säg den politiker som inte vill slå ett slag för folkhälsan.

Rökförbudet på krogar, som infördes sommaren 2005, ses numera som en självklarhet. Få har i dag missat hur farligt, ja rent av livsfarligt, det är att vara rökare. Det råder bred politisk enighet om att förebyggande insatser för att hindra ungdomar att börja röka är viktigt. Gott så.

Men uteserveringar är varken inomhus eller i miljöer där minderåriga i regel befinner sig. Nya regleringar och lagar för ”folkhälsan” behöver alltid vägas mot det som finns i den andra vågskålen: respekten för människors fria val.

Att förbjuda rökning på uteserveringar, där vuxna människor kan välja att sätta sig – eller inte sätta sig – är att gå ett steg för långt. Dessutom kan man fråga sig hur nödvändigt det är i en tid då alltfler uteserveringar möter efterfrågan på rökfritt.

Företagare som driver uteserveringar vill ha nöjda kunder. En del bekymmer löser sig med konsumentmakt, och i vardagen kanske genom att medmänniskor ber rökare att gå en bit bort eller sluta röka på grannbalkongen.

Nyligen ställde sig socialutskottet bakom det förslag som regeringen lagt fram om utökat rökförbud, och nu i veckan har frågat alltså hanterats av riksdagen.

Tydliga positioner i sakfrågan hindrade inte en ideologiskt tydlig debatt inför riksdagsomröstningen. Dels fanns den klassiska konflikten mellan framför allt Moderaterna och Vänsterpartiet närvarande: Moderaterna försvarade näringsfrihet och äganderätt i frågan om uteserveringarna, medan Vänsterpartiet varnade för tobakslobbyn och tobaksreklamen. Särskilt intressant var frågan om när och hur staten ska ta över och leda människor på ”rätt” spår.

Åsa Lindhagen (MP) sa sig inte ”förstå” invändningarna från de borgerliga partierna, invändningar som bland annat gick ut på att det är skillnad på snus och tobak och på rökförbud på lekparker och på uteserveringar. Även Lena Emilsson (S) kritiserade bland annat Liberalerna för att inte vilja se ett totalförbud som gäller alla uteserveringar. ”Varför väljer ni att stödja rökningen?”, undrade S-ledamoten. Det är en talande frågeställning.

Det är givetvis inte ”rökningen” lagstiftningskritikerna ger stöd åt. Som Liberalernas Joar Forsell påpekade i riksdagsdebatten bör politiker ibland låta ”människor bestämma över sina egna liv”. Det är inte ett oviktigt påpekande. Inte för att människor alltid gör rätt, utan för att människor i fria samhällen ibland faktiskt också måste få kunna välja ”fel”.