Boris Johnson är ingen dumskalle. Den konservative före detta Londonborgmästaren reste för drygt tre år sedan till sitt lantställe och skrev två längre analyser, vad som talade för en brexit och vad som talade emot. Så mycket är klarlagt. Det anses också så gott som klarlagt att argumenten för att stanna kvar i EU var överväldigande men att han ändå valde att ta täten för lämna-kampanjen. Johnson har i alla fall inte förnekat det på direkta frågor.

Vill inte alla politiker i grunden skapa gott? Inte nödvändigtvis. Populister kan ha mycket att vinna på att skapa kaos genom att spela på folks missnöje. Men man vill bara ha ”nästan kaos”, tillståndet som ger maximal makt och minimalt ansvar. Den stora missräkningen för Boris Johnson (sannolikt också för Trump ett halvår senare) var därför att lämna-sidan vann. I stället för att bli en toryledare och premiärminister som kunnat fortsätta veva mot EU och Bryssel fick Johnson fly fältet. Det är bara kaos som återstår.

En annan oavsiktlig konsekvens för sanna brexitörer måste vara att EU stärkts för varje månad som gått under förhandlingsprocessen och de brittiska omröstningarna. I så gott som samtliga av de 27 övriga medlemsstaterna har förtroendet för EU nått högre nivåer än på decennier. Sammantaget har stödet för unionen inte varit starkare sedan 1983, enligt Eurobarometer.

Strålkastarljuset har riktats mot EU-medborgare som jobbar i Storbritannien och mot britter som finns i andra EU-länder. Gränsen mellan Irland och Nordirland har påmint oss alla om den inre marknadens alla fördelar. Och hotet om en hård brexit har påmint alla EU-medborgare om det vi slipper i vardagen, men som vi tagit för givet i så många år.

Brexit har i elfte timmen blivit en välbehövlig motvikt till problem som migrationsfrågan, skuldkrisen och den demokratiska utvecklingen i Ungern, Polen och Rumänien. Om det brittiska parlamentet nästa vecka till slut röstar ja till Theresa Mays avtal är det ”EU 27” som ska godkänna förlängningen av brexit efter 29 mars. Vilket man kommer att göra, enligt både Donald Tusk och Jean-Claude Juncker. Ett EU, EU 27, som talar med en mun. När hände det senast?

Om det åter blir nej till avtalet med EU nästa vecka (risken är stor då marginalen varit avskräckande vid tidigare omröstningar) fortsätter Storbritanniens färd på okända vatten. Det kan bli en hård brexit 29 mars, trots att detta avvisades av parlamentet i onsdags. Det kan bli nyval, om May slutligt väljer att ge upp.

Brexit är fel på många sätt, men just i Irlandsfrågan saknas all logik. Den enda möjligheten att komma ur dilemmat är en respit, en förlängning till, säg, år 3000. ”Mitt mål är att både äta kakan och ha den kvar”, har Boris Johnson sagt med en ironisk blinkning. Han är inte dum, som sagt, men sådana som honom ska man helt enkelt aldrig lita på.