Maria Mattsson Mähl

Välfärdsentreprenören

Det finns för få kvinnliga entreprenörer. De flesta startar företag där de har erfarenhet. Därför är det viktigt att sprida kunskap om företagande i välfärdssektorn. Det här är mitt bidrag:

Den svenska drömmen

Jag växte upp till tonerna av Internationalen. Min pappa var en god historieberättare som gärna pratade om arbetarnas kamp och livets orättvisor i början av 1900-talet. Vid middagsbordets samtal fick jag höra historier om de förskräckliga brukspatronerna – Sundsvalls träpatroner -  och den bedrövliga arbetsmiljön som arbetarna tvingades leva i.

Vissa saker var säkert sanna – som att farfar och farmor periodvis var otroligt fattiga - och andra saker var säkert lite överdramatiserade för att fånga det lilla barnets uppmärksamhet. En sak är i alla fall sann. På lönekontoret där man delade ut farfars veckolön hängde gevären på rad, redo ifall någon arbetare skulle protestera mot ett godtyckligt löneavdrag. De hänger där än idag, i den vackra och välbevarade kontorsbyggnaden vid Galtströms bruk, som ett bevis på forna tiders personalpolitik.

Min pappa var en av de första arbetarsönerna som fick ta studenten. Han hade ”läshuvud” som man sa förr i tiden och blev lärare i matematik och kemi. ”Kunskap är makt” deklarerade han ofta vid middagsbordet om jag suckade över läxor eller prov.

Vi gjorde ofta läxorna tillsammans vid köksbordet, jag och min far. Han berättade om hur lite hjälp han själv hade fått hemifrån och förmodligen var han stolt och glad över att han kunde hjälpa mig. Vi diskuterade oss igenom alla kärnämnen i grundskola och gymnasium. Jag hade inte samma läshuvud som pappa, men jag gillade våra samtal.

På universitetet kom jag att studera sociologi med inriktning mot arbetsmarknad. Halleluja, vilken hit det var för mig! Här fick jag fördjupa mig i Karl Marx och Taylorism. Det var en fröjd. Jag och pappa turades om att läsa kurslitteraturen. En av kursböckerna hette SAF, Svensk arbetsgivarförening. Det var med fasa som jag tog mig an denna partsinlaga som berättade om arbetsgivarnas roll och vikt under 1900-talet. Jag och pappa diskuterade Saltsjöbadsavtalet och arbetsrättens framväxt under 70-talet. Boken var som en främmande fågel i våra samtal.

Tack vare välfärdssamhällets framväxt under 1900-talet kunde min far gå från den fattiga arbetarsonen till att bli en allmänbildad skolledare i ett villaområde i Uppsala, där andra föräldrar härstammade från präster, läkare och professorer. Vi bodde i samma område, men ändå var klasskampen ständigt närvarande.

Idag blev jag invald i styrelsen för Svenskt näringsliv (fd SAF). En absurd händelse i mitt liv, med tanke på min bakgrund. Gårdagens arbetarunge har lyckats ta sig hela vägen till toppen av svenskt näringsliv. Nu sitter jag i samma styrelse som höjdarna från skogs- och tillverkningsindustrin. Det säger något om Sveriges utveckling under de senaste 100 åren… Tack vare möjligheten till privata initiativ i välfärden och mitt entreprenörsdriv har jag lyckats bli företagare och dessutom en framgångsrik sådan.

Den svenska välfärden hjälpte min pappa att göra klassresan. Idag hjälper jag och mina fantastiska kollegor arbetssökande och nyanlända att komma in på arbetsmarknaden. Visst är Sverige fantastiskt?

Här är en bild på min farfar Kalle Mattsson när han arbetade vid Masugnen i Galtströms bruk.

Entreprenörer skapar entreprenörer

Det behövs fler entreprenörer och då menar jag inte bara företagare. I min värld finns det olika sorter entreprenörer i många olika miljöer och sammanhang. Det är entreprenörer som vågar bryta upp från det gamla och skapa något nytt. Det är så folkvandringarna under historien tillkommit. Det är därför nya tekniska eller medicinska banbrytande framsteg uppnås.

Häromdagen hörde en väninna av sig. Hon ville ha hjälp med en lärling som gick hos henne, Milthon Wesström, som på gymnasiet valt att gå lärlingsprogrammet med inriktningen till silversmed och nu försökte komplettera sin utbildning för att bli guldsmed. Suzanne Färnert, som min väninna heter, har tagit honom under sina vingar och hjälper honom nu att förverkliga sina drömmar. Så gör en sann entreprenör som ser potentialen hos en annan entreprenör. Stöttar och hjälper.

Suzanne är en känd profil i Uppsala, hon driver sedan länge en charmig butik och guldsmeds-verkstad i centrala Uppsala. Mest känd är hon kanske för sina örhängen, cirklar som enkelt går att justera eller komplettera så att de byter form och färg. Jag är själv en stor fantast av hennes produkter eftersom de fungerar bra både till vardag och fest.

Suzanne nya projekt är att bli internationell. Hon har skapat en varumärke som heter Queen Creol som säljs hos Susanne Kylbergs i hennes fantastiska koncept Rådhuset (se där - återigen en entreprenör som ställer upp för en annan entreprenör). Jag är övertygad om att dessa fina smycken blir en storsäljare.

Häromveckan presenterade de sitt samarbete för kvinnonätverket Goaldiggers, som är grundat av Ida M Lundén. Ida har skapat ett fantastiskt kluster av drivna kvinnor som bor i Uppsala. Vi träffas regelbundet och nätverket har blivit precis det där stöttande sammanhanget som behövs för att våga och vilja. Nu är vi väldigt många levande reklamskyltar som går runt med Queen Creol i öronen... Jag är övertygad om att jag åtminstone sålt in örhängena till en handfull personer.

Många entreprenörer skapar ännu fler entreprenörer. Just därför är jag en glad och stolt entreprenör.

Tack Suzanne, Susanne, Ida, Milthon och alla andra coola entreprenörer för att ni finns :)

Här är en bild på Suzanne i hennes fina butik:

 

 

Startskottet för riksdagen

I tisdags fick jag chansen att var med om Riksdagens öppnande, något som jag faktiskt bara läst om i skolböckerna eller sett glimta förbi i mediebruset en gång om året. Det var Handelskammaren i Stockholm/Uppsala som valt att ge bort några biljetter till företagsmedlemmar. Jag, Matilda Mielind, Cajsa Johansson och Maria Massomi representerade således entreprenörslivet i Uppsala.

Dagen började med traditionsenlig gudstjänst i Storkyrkan. Sedan promenerade församlingen längs avspärrade gator till Riksdagen där kungen höll sitt inledningstal som öppnar riksdagsåret. Nils Landgren underhöll och statsministern lade fram riktlinjerna för kommande verksamhetsår.

Samtliga riksdagsledamöter satt på sina platser, utplacerade utifrån geografi och inte parti (vilket är brukligt i många andra parlament), och på balkongen fick riksdagsledamöternas anhöriga trängas med kungligheter från våra nordiska länder och forna ministrar. Här är en bild på bänken bredvid mig. Där sitter prinsessan Madeleine och prins Carl Philip tillsammans med bland annat Birgitta Dahl och Ingvar Carlsson.

 

 

Efter Riksdagens öppnande var det mingel i Riksdagshuset och lite senare var det en konsert i Stockholms konserthus. Totalt blev det en heldag med kultur, politik, kända ansikten och nya perspektiv.

Men den stora reflektionen är att man aldrig ska säga aldrig...

Jag trodde t.ex. aldrig

1. Att jag skulle bli inbjuden till Riksdagens öppnande tillsammans med kända politiker och forna ministrar. Men jag kände förvånandsvärt många och hade inte svårt att hitta samtalsämnen.

2. Att jag skulle sjunga kungssången. Än mindre att jag skulle göra det för att självaste konungen kliver in i rummet. Nåväl, den här dagen sjöng jag kungssången två gånger på en och samma dag... För att kungen kom in i rummet. 

Jag är republikan och jag tycker att det är märkligt att någon år 2017 ska ärva sitt jobb. Därmed inte sagt att kungen och hans familj gör ett dåligt jobb. Tvärtom, tycker jag att de utför sitt uppdrag så gott det går. Men företeelsen är omodern och dessutom märklig. Att blanda demokrati och monarki i ett och samma skede blir märkligt. Det måste jag erkänna.

I år firar den svenska Riksdagsordningen 400 år. Vår demokrati är något fint som vi måste vårda ömt. Vi tar lätt vår demokrati för givet och det är långt ifrån alla länder där yttrandefriheten och möjligheten att påverka makthavarna är självklar. Men i Sverige har vi den ynnesten. I vårt land kan vem som helst starta ett parti, vi kan skriva debattartiklar eller surfa fritt på nätet. Det finns länder där det är kriminellt och där dylika handlingar resulterar i dödshot.

Just därför var det så fint att få delta i riksdagens högtidliga öppnande. Det var en fest för demokratin och en symbol över rätten att påverka vårt samhälle. Tack Handelskammaren för att jag fick möjlighet att delta :)

 

Varmt möte med personal

Igår var jag inbjuden till en arbetsplatsträff i Region Halland. De hörde av sig tidigt i våras för att säkerställa att det fanns en lucka i min kalender. Med tanke på situationen i företaget och det varsel som gick ut härom veckan kändes det än mer angeläget att få träffa verksamheten.

Det är inte första gången jag möter personal som blivit varslad. Jobbar man i den här branschen är det stora svängningar regelbundet. Leverantörer av arbetsmarknadsinsatser är arbetsmarknadens stötdämpare. Ena året är det ungdomsarbetslösheten som är den stora utmaningen, nästa år är det invandringen som behöver hanteras.

Jag är van att möta personal som är ledsen över avveckling och har bland annat hjälpt stora företag som Volvo, Atlas Copco, Ericsson och Sandvik att varsla personal. Inte minst under det dramatiska året 2009, då jag reste landet runt för att stötta dem som drabbades av lågkonjunkturen. Men jag är ovan att möta så varma känslor som jag gjorde igår.

Regionchefen hade arrangerat en workshop där personalen skulle diskutera framtiden och vad som är AlphaCE:s styrkor, vad de anser att företaget ska bygga vidare på. Efter mitt anförande satt jag därför nyfiket kvar i lokalen för att lyssna på deras åsikter. Ganska snabbt hamnade personalen i intensiva samtal om sin vardag och glömde bort att jag lyssnade bakom ryggen. Jag fick höra kommentarer som:

- Jag har jobbat på många arbetsplatser, men aldrig varit på en arbetsplats där det är så prestigelöst. Alla hjälper till och det finns ingen som är mer värd. Vi behöver varandra och vi hjälps åt.

- Det spelar ingen roll om en deltagare är akademiker eller analfabet. Vi behandlar alla med respekt.

En före detta kommunalt anställd lärare utbrast:

- Jag har aldrig jobbat hos en privat arbetsgivare tidigare utan bara på kommunens vuxenutbildning. Där pratade vi alltid om pengar. Allt var ekonomi och nyckeltal. Jag kan inte minnas att vi har pratat om ekonomi en enda gång sedan jag kom hit. Det kanske vi har, men det känns inte så. Här är fokus på individen och vad den behöver för att lyckas.

Jag satt och lyssnade på samtalen och blev varm i hjärtat. Precis detta vill jag att personalen i företaget ska säga oavsett om jag är i rummet eller inte. Det är verksamhetens nytta för individen och samhället som ska vara i fokus. Oftast brukar en god ekonomi bli följdeffekten.

När det är dags för mig att åka tillbaka till Uppsala ställer jag mig i dörren och vinkar hejdå till alla kollegor som fortfarande sitter försjunkna i diskussioner och samtal. Alla vinkar glatt tillbaka och när jag vänder mig om hör jag en kvinna som ropar efter mig

- Maria, fixa 340 jobb nu åt oss så att vi får jobba kvar. Lova att du gör allt du kan.

Jag vänder mig om i dörren och säger.

- Jag lovar. Jag kommer att använda dygnets alla vakna timmar för att göra vad jag kan.

Det var med varmt hjärta som jag lämnade Halland igår. Idag fick jag ett tackmail från en av medarbetarna i regionen...

Hej Maria!
Kul att du kom på besök igår, det va uppskattat av många. Jag vill bara dela med mig av hur stolt jag är över att arbeta på AlphaCE, jag menar verkligen det från hjärtat. 
Har varit i branschen i sju år och arbetat hos totalt tre aktörer med Alpha och aldrig tidigare har jag känt den stoltheten och glädjen jag gör över att gå till mitt arbete.
Jag upplever att jag får möjlighet att arbeta på ett företag jag tror på, man står för vad man lovat till sin kund, vilket skapar både trygghet och arbetsglädje. Oavsett framtid kommer jag alltid vara en stolt Alphis :)

 

Här kommer en bild på kollegorna i Halland.

Sunt förnuft och tempo

Svenskt arbetsmarknad går som tåget. Under alla mina år i yrkeslivet har jag aldrig sett maken till högkonjunktur. Jag blir otroligt frustrerad när jag ser att Sverige inte gör det bästa av läget som rådet. Vi kan så otroligt mycket mer...

Några reflektioner:

1. Debatten om enkla jobb är felaktig – och det säger jag trots att jag sitter i Svenskt näringslivs styrelse, som driver frågan. Det finns gott om ”enklare” jobb på svensk arbetsmarknad, som inte ställer särskilt stora krav på utbildning eller kompetens och dessa ökar. AlphaCE träffar 100-tals arbetsgivare varje vecka som vill rekrytera allt från diskare och hotellstädare till skogsarbetare eller säsongsarbetare. Det finns yrkesroller i de allra flesta branscher som inte har allt för höga kompetenskrav… Det är inte det som är problemet.

2. Det är inte heller ingångslönen som är utmaningen för en arbetsgivare. Ofta finns olika former av lönesubventioner för svaga grupper på arbetsmarknaden som minskar lönekostnaden för arbetsgivaren. Brist på kompetens finns framförallt i storstadsregionerna och där är levnadskostnaderna höga. En arbetsgivare är inte betjänt av att en arbetstagare inte kan klara sig på sin lön.

3. Det har skett ett paradigmskifte på svensk arbetsmarknad. För några år sedan ställde arbetsgivarna krav på både utbildning och kunskaper i svenska språket. Idag frågar man om personen kan tala engelska eller hänvisar till att ”det finns personal på enheten som talar arabiska”. Även kravet på utbildning är borta för många tjänster. Tyvärr har politiker och myndigheter har inte hängt med i denna förändring. Det är ett bekymmer.

 4. Vi har för många inlåsningseffekter på arbetsmarknaden. Den som har lyckats få ett jobb kan få trassel med sin SFI för att läraren vägrar anpassas sitt schema utifrån elevens arbetsschema. Många arbetsgivare vittnar om att de möter regeltrassel eller aviga myndighetspersoner när de vill göra samhällsnytta och lära upp någon nyanländ med låg utbilding på arbetsplatsen, inte sällan är även facket den som sätter sig på tvären.

Nu riskerars tillväxten att dämpas. Näringslivet har ett gigantiskt rekryteringsbehov. Får företagen inte tillgång till kompetens är risken stor att de tackar nej till orders eller placerar produktion i andra länder – frågan är om vi inte redan är där.

Många är intresserade av det arbete som AlphaCE bedriver och varför vi är så lyckosamma i vårt arbete med att hjälpa arbetssökande ut i jobb. Det är inte så avancerat. Det finns två grundingredienser i vårt framgångsrecept: sunt förnuft och tempo.

Med enkla knep kommer man långt. Nu hoppas jag att Sverige inte analyserat eller administrerat sönder svensk arbetsmarknad för då har vi en rejäl utmaning när konjunkturen vänder.

För en sak är säker... Lågkonjunkturen kommer närmare för varje dag som går.

Här är en bild från när Sveriges största morgontidning dokumenterar en av AlphaCE:s solskenshistorier.

 

 

AlphaCE varslar 340 personer

Att vara entreprenör är inte alltid en dans på rosor. Idag är en av de sorgligaste dagarna i mitt liv som entreprenör.

I förmiddags skickade jag ett mail till samtliga anställda på AlphaCE med beskedet att vi på eftermiddagen skulle varsla 340 personer. Bakgrunden är att Arbetsförmedlingens avtal Grundläggande moduler ska avslutas den 1 februari 2018.

Ett varsel är inte detsamma som en uppsägning. Vår ambition är förstås att kunna behålla så många anställda som möjligt och förhoppningen är att vi ska växa inom andra områden. Men som företagare måste jag också vara realist. Vi kan inte ha personal om vi inte har några intäkter eller uppdrag. Lönekostnaden är den enskilt största kostnaden i ett utbildnings- och matchningsföretag. Just nu har vi en lönekostnad på nästan 20 msk varje månad. Då fungerar det inte belåna familjens villa för att hantera en likviditetskris (vilket jag gjort tidigare) utan vi behöver matcha framtidens minskade intäkter mot minskade kostnader.

Diskussionen om ”vinster i välfärden” handlar ofta om hur företagen ”skär guld med täljkniv” och exploaterar samhällets skatteresurser. Det finns väldigt många fler aspekter…

Jag är otroligt stolt och glad över det fina arbete som mina kollegor har gjort i Grundläggande moduler. Vi har gett nyanlända invandrare kunskaper om det svenska samhället och arbetsmarknaden, vi har ordnat praktikplatser och lärt dem svenska. Grundläggande moduler är en av de bästa insatser som Arbetsförmedlingen har upphandlat. Nu hoppas jag att den leverantör som fått förtroende att bedriva efterföljaren Yrkes- och studieförberedande moduler fortsätter att hålla hög kvalitet. Det är viktigt för alla, inte minst dem som behöver hjälp att komma in på arbetsmarknaden.

Vad händer nu med AlphaCE?

Vi har länge känt till det faktum att vi har ett omfattande avtal som tar slut den 1 februari 2018. Vi gjort vårt yttersta för att leverera med hög kvalitet och vi kommer fortsätta hjälpa arbetssökande ut i jobb även i framtiden. Vi har andra avtal och andra uppdrag som vi nu kommer att prioritera mer. Vi brinner verkligen för vår vision ”att alla har en plats på arbetsmarknaden” och vi har höga ambitioner för framtiden.

Det här kommer förstås bli en utmaning för oss, men jag vet att vi kommer att klara det här och många andra utmaningar som vi kommer att möta i framtiden. Men det är tur att vi har varit sparsamma och förutseende. Vi har laddat verksamheten med kunskap, erfarenhet, strukturkapital, infrastruktur och många andra framgångsfaktorer. Nu ska vi använda tidigare års vinstmarginaler för att rusta oss inför framtiden.

Ibland måste man ta ett steg tillbaka för att kunna ta två steg fram. Och som jag sagt i tidigare bloggar ”Det är i motvind drakar lyfter”.

 

Entreprenörspar som inspirerar

Jag älskar verkligen människor som vågar gå sin egen väg och göra något annorlunda. Teo Härén och Susanna Rudling är två inspirerande människor som man bara måste älska. I synnerhet när man har fått bo ett dygn i deras härliga romantiska hem.

Det hela började med att jag får några veckor sedan skulle boka mötesrum och övernattning till ett strategimöte åt koncernledningen. Jag ville gärna ha något annorlunda och sökte därför på större boenden i närheten av Arlanda på AirBnB, som kommit att bli en av mina favoritsajter. Då dök Bruksgatan 10 i Älvkarleö upp bland alternativen. En fantastisk pärla som hade gott om sängar och utrymme för oss. Jag insåg snabbt att det var Susanna och Teos fantastiska herrgård som jag sett så många gånger i sociala medier och skickade bums iväg en förfrågan.

Igår mötte herrskapet mig på gården utanför deras fantastiska herrgård. Teo Härén, en av Sveriges mest framgångsrika talare, var inklädd snickarbyxor, t-shirt och såg ut som den hemtame vaktmästaren på gården. Han fru Susanna såg däremot ut som den klassiska herrgårdsfrun som nyligen kommit från en inspelning av en romantisk film.

Susanna är entreprenören som bland annat driver klänningsförsäljning i herrgårdsmiljö. Jag misstänker starkt att det är hon som är inredningsarkitekten bakom allt det vackra och romantiska. Fräscha blommor, romatiska tapeter, blommig kaffeservice och fantastiska soffgrupper i färglada sammetstyger.... Huvudbyggnaden är enorm (jag gick vilse ett par gånger) och överallt finns fantastiska små sitthörnor där man kan ta en kaffe eller dricka ett glas bubbel.

Hela koncernledningen stormtrivdes och redan efter några minuter utbrister marknads- och kommunikationschefen "Japp, då var det klart. Jag åker inte hem imorgon. Det här passar bra. Jag kan bo här för alltid", en känsla som vi alla delade.

Jag har haft förmånen att få lyssna till Teo Härén vid flera tillfällen när han talat om kreativitet. Han brukar belysa vikten av att göra det ovanliga och våga gå "utanför boxen". Att bo med ledningsgruppen i en herrgård, laga mat tillsammans, ta ett morgondopp i herrgårdstjärnen eller diskutera strategier i salongen var helt rätt. Inte en traditionell konferensanläggning, men absolut en inspirerande miljö från 1600-talet som passar utmärkt för några som behöver ta sikte mot framtiden.

Tack fantastiska Teo och Susanna för att ni delar med er av ert fantastiskta hem!

Hoppas att vi får komma tillbaka.

 

Ny vice vd på plats

Den här veckan fick firman en vice vd, ett välkommet tillskott till verksamheten. De senaste dagarna har jag insett att det verkligen var rätt beslut att rekrytera Erik Gustafsson.

Alla människor har styrkor och svagheter. Jag är hyffsat väl medveten om mina...

En av mina styrkor är att jag brinner för arbetsmarknadsfrågor, vilket också innebär att jag har ett nördigt intresse för fakta, trender och forskning inom området. Det har jag förstås nytta av mitt entreprenörskap. Baksidan av min passion är kanske att jag är lite väl jobbig och ihärdig ibland - förmodligen till både politikers och tjänstemäns stora förtret. Förhoppningsvis kanske de ändå uppskattar mitt engagemang i slutändan - eftersom vi jobbar för samma mål; att så många som möjligt ska komma ut i arbete.

En utmaning med mitt engagemang är också att jag vill att AlphaCE ska bli så stort som möjligt. Inte för att jag ska tjäna så mycket pengar som möjligt, utan för att vi då kan hjälpa ännu fler arbetssökande att hitta jobb. Men i takt med att firman växer blir det också allt mer HR-frågor, IT-system, administration och andra interna frågor som behöver hanteras. Den typen av frågor är inte alls min styrka.

Nu har jag fått jobba två dagar tillsammans med Erik och jag kan konstatera att det här kommer att bli buskul. AlphaCE:s nya vice vd ställer helt rätt frågor och kommer att kunna hjälpa firman att ta nästa kliv.

I min favoritbok Good to Great av Jim Collins handlar framgångsrikt företagande mycket om att få rätt person på rätt plats (eller som författaren skriver; att få rätt folk att kliva på bussen). Att hitta rätt folk är inte alltid så lätt. Därför har det varit extremt roligt att få jobba med Erik ett par dagar. Han har rätt bakgrund, rätt driv och rätt engagemang. Han kommer att kunna bidra med nya infallsvinklar och andra erfarenheter. Dessutom verkar han vara bra på precis det som jag är mindre bra på. Det känns fantastiskt.

Så varmt välkommen i gänget Erik! Det ska bli kul att ha dig med på bussen. Vi har en spännande resa framför oss :)

Risker med entreprenad?

IT-skandal har genererat stort mediafokus de senaste dagarna och alliansen har väckt misstroendeförklaring mot tre ministrar. Jag kan verkligen inte påstå mig vara expert på IT-säkerhet eller hur man sköter regeringsmakten i Sverige.

Däremot har jag erfarenhet av att vara leverantör till offentlig sektor. Vilket gör att jag känner mig manad att kommentera läget. Inte minst eftersom jag ser att flera hävdar att det är nyttjandet av en privat leverantör som är problemet bakom Transportstyrelsens IT-skandal.

Här kommer således några reflektioner:

1. För det första ska en privat leverantör ha koll på lagar och regler som rör det befintliga området. Ju större aktör man är, desto bättre koll måste man ha. För AlphaCE är det många lagar och regler som måste beaktas som t.ex. personuppgiftslagen, arbetsmiljölagen och skollagen.

Under inga omständigheter får vi bryta (eller riskera att bryta) mot lagen. Det händer rätt ofta att den offentliga kunden (en kommun eller en myndighet) köper felaktiga tjänster eller inte är pålästa på de avtal som de själva tecknat. Då är det vår skyldighet som leverantör att hjälpa kunden att göra rätt. Det händer att vi väljer att inte svara på offentliga upphandlingar då vi inte ser någon möjlighet att leverera tjänsten med kvalitet. Det händer också att vi markerar tydligt gentemot både tjänstemän och politiker när vi ser att vår kund inte följer ingångna avtal - för allas säkerhet.

2. För det andra är politiker oftast generalister, med allt vad det innebär. De allra flesta politiker förväntas kommentera allt från NATO-frågan till parkeringsplatser i centrala staden. Även upphandlare är många gånger generalister, som ena dagen upphandlar sopsortering och nästa dag SFI, vilket vi leverantörer i vår bransch (och säkert i andra branscher också) måste hantera. Många tjänstemän - våra kontaktpersoner i vardagen - är förvisso duktiga, men de sitter med oftast med sin pusselbit och ser inte hela pusslet. De saknar helikopterperspektivet.

Som leverantör till offentlig sektor är det viktigt att hjälpa såväl tjänstemän som politiker att förstå komplexiteten och helheten i de tjänster som de köper.

För AlphaCE:s verksamhet kan det t.ex. handla om att förklara varför SFI ska köpas i kombination med praktikplatsanskaffning eller att inte ge ersättning för klassrumsnärvaro - då ersättningsmodellen riskerar att premiera inlåsningseffekter för den enskilde eleven som inte kommer ut på arbetsmarknaden.

3. För det tredje begås det förmodligen ganska många misstag i gränslandet mellan privata leverantörer och offentliga myndigheter. Men de allra flesta kan stoppas i tid - i synnerhet om man har en god dialog mellan olika aktörer samt är ödmjuk inför det faktum att situationen är komplex. Å andra sidan kräver all verksamhet ordentlig uppföljning - oavsett om det är i egen regi eller på entreprenad. Fördelen med att ta in extern kompetens är just att vi är specialister.

Ett exempel på "klantighet" som jag fick ta del av härom veckan var den kommun som valt att registrera sina elever med skyddad identitet som Helga Hemlig och Helge Hemlig. På en klasslista fanns det helt plötsligt fiktiva namn och ibland fanns det till och med flera elever med samma fiktiva för- och efternamn. Det här var en rutin som kommunen hade haft i flera år och ingen hade reflekterat över situationen. Naturligtvis reagerade mina kollegor starkt på detta onyanserade sätt att hantera känsliga uppgifter och kommunen var lyhörd för feedback och ska nu ändra sina rutiner.

En seriös privat aktör kan bistå med erfarenheter och praxis från andra kommuner. En seriös leverantör kan därför med hjälp av god dialog vara ett stöd för offentliga aktörer i både kvalitetssäkring och verksamhetsutveckling. Det behöver inte vara en risk att lägga verksamhet på entreprenad - tvärtom.

Karriärfunderingar på sommaren

Många funderar på livet och sin arbetssituation under sommaren. Så även jag.

Inte för att jag funderar på att byta jobb eller att skaffa ytterligare en merit till mitt cv. Tvärtom - jag börjar inse att jag själv är något av en föredetting som snarare uttrycker saker som "det där har vi provat förr" än att entusiastiskt försätta mig i en situation som jag inte reder ut. Vissa skulle kalla det erfarenhet, andra skulle kalla det lathet. Personligen tror jag att det är en blandning av båda. Jag har sprungit in i tillräckligt många stängda dörrar för att inse vilka som går att lirka upp och vilka som är omöjliga att rå på.

Tiderna förändras och världen likaså. Därför kan den dörr som var stängd igår faktiskt gå att öppna idag. Just därför är det så viktigt att hela tiden fylla på med ny energi och ny entusiasm.

I veckan fick jag förmånen att träffa 15 arbetssökande deltagare på vårt kontor i Hudiksvall. Jag brukar regelbundet be om att få besöka verksamheten på enheterna i landet för att få höra hur snacket går. Arbetsmarknaden förändras hela tiden, därför blir kunskaper snabbt inaktuella. Den här gången lärde jag mig flera intressanta saker som:

  1. Att det har blivit väldigt vanligt med sk "sms-anställningar", dvs att den anställde har en visstidsanställning och att arbetsgivaren skickar ett sms några timmar innan passet ska börja. Det innebär att den arbetssökande ständigt bevakar sin telefon i hopp om att få jobba lite. Värst bland arbetsgivarna tycks kommunerna vara. Det har till och med gått så långt att kommunen blivit sista vägen ut för en arbetssökande.
  2. Att det har blivit än mer förmånligt att anställa någon som befinner sig i etableringsfasen. Just nu får en arbetsgivare tillbaka 78,5 procent av lönekostnaden (kostnaden för både lön + sociala avgifter) om man anställer någon som sökt asyl i Sverige och är inskriven på AF i etableringfasen. Det finns ca 150 000 personer i den målgruppen, så här finns verkligen gott om billig arbetskraft att tillgå.

 

Min tonårsdotter har också haft jobbfunderingar på sommarlovet. Hon har flera olika sommarjobb och en av arbetsgivarna använder sms-metoden för att ropa in personal vid behov. Som erfaren arbetsgivare är det fascinerande att få följa detta på nära håll och jag kan konstatera att det är ett mysterium hur man kan hantera sin verksamhet på det sättet. Det skapar onödig oro i personalstyrkan och borde även skapa stress för arbetsledaren som inte vet hur bemanningen ser ut om några timmar.

Ja, tack och lov att man är uppvuxen i en tid då man skrev upp på anslagstavlan i fikarummet när man ville jobba. Var det någon som ville byta sitt arbetspass fick jag ett trevligt telefonsamtal och en personlig fråga.

Men, jag är inte så gammal att jag varit med om att hämta ut lönekuvertet på fredagarna. Det gjorde min farfar som arbetade på Galtströms Bruk i närheten av vår sommarstuga. Under ledigheten besökte vi lönekontoret och kunde konstatera att det ändå hänt rätt mycket för både arbetsmiljön och anställningsvillkoren under de senaste 100 åren.

Här är en bild från den fantastiskt vackra miljön och Galtströms Herrgård där lönekontoret ligger.

 

Tack för i år Almedalen

Visby Jag är precis hemkommen från en hel vecka på Gotland. Almedalsveckan är en gigantiskt "Think Tank" för alla som är intresserade av samhällsfrågor och samhällsutveckling. Det finns seminarier på alla möjliga teman. Politiker och experter av alla sorter är på plats och det finns möjlighet att samtala med allt och alla. Jag kom ned i söndags och redan första dagen var det dags för både möten och mingel.

I måndags fick jag förmånen att prata om framtiden entreprenörer i ett seminarium som arrangerades av Grant Thornton och Founders Alliance tillsammans med några andra spännande entreprenörer; Jessica som bedriver bemanningsföretag i den konservativa byggbraschen, Johan som har ett konsultbolag som omsätter drygt 300 msk och Daniel som grundade Lensway och nu har driver Footway.

Det blev ett kul seminarium om drivkrafter, möjligheten att ge delägarskap till personalen och att Sverige ska ta tillvara på de bolag som startas här så att de inte säljs vidare. Vi entreprenörer trampade runt på scenen allihop och eldade upp varandra, något som publiken tyckte var underhållande.

Efter seminariet blev vi kvar i samtalet och jag hittade åtminstone hittat två nya kompisar som jag definitivt kommer att samarbeta med framöver. Här är en bild från seminariet:

 

 

Almedalens seminarier är ofta utformade som samtal. Ibland är det ett företag som står värd och ibland en branschorganisation. Jag deltog till exempel i det samtal som Bemanningsföretagen arrangerade om framtiden Arbetsförmedling.

Jag hävdade med bestämdhet att Arbetsförmedlingen kan bli betydligt bättre på att använda och dra nytta av oss kompletterande aktörer. AlphaCE hjälper 1 arbetssökande till jobb varje timme! Det är grymt bra jobbat och eftersom vi jobbar på uppdrag av AF så har de ju gjort ett bra jobb, som de kan ta åt sig äran för :)

 

 

Några av de allra bästa och viktigaste samtalen sker i slutna rum. Almedalsveckan har fått kritik för detta. Många menar att det exkluderar människor som står utanför nätverken och som kanske skulle velat delta. Det stämmer. Å andra sidan kan man få till möten och samtal som annars hade varit omöjliga. Det driver också utvecklingen framåt. Här är en bild från Utbildningsföretagens stängda möte.

 

 

Det allra viktigaste med Almedalen är att alla är så öppna och trevliga. Man möter folk från olika branscher, yrken, geografier och partier i spännande diskussioner. Den här veckan har jag t.ex råkat lära mig detaljer om krigsfartyg, hur viktig banksystem är för demokratiutveckling och hur återvinningsbranschen kan ta ett större ansvar för produktutvecklingen. Det är pågående samtal från 07.30 till 22.30 (vissa orkar hålla igång ända in på småtimmarna).

Efter några dagar i Almedalen är de flesta rätt möra. Då börjar det nästan likna ett skolläger från när man var barn. Kollegor promenerar ogenerat runt i underkläderna i campingstugan eller i den hyrda lägenheten där de flesta bor på uppblåsbara madrasser - alla tvingas nämligen bo i det som går att uppbringa, eftersom boende är bristvara. Folk gäspar i takt med varandra i samtalet och till slut orkar ingen längre ha snygga skor utan drar på sig bekväma gympadojor för att enkelt och snabbt kunna ta sig fram på kullerstenarna mellan seminarierna.

Almedalsveckan handlar inte om rosévin eller att festa på företagets bekostnad. Almedalen är en mullrande kittel av samhällsutveckling, engagemang och framtidsspaningar där människor för en gångs skull ger sig in i oväntade samtal och tar sig tiden att prata klart - även om klockan har passerat arbetstid för länge sedan. Almedalsveckan är en unik kraftsamling över gränserna som ger kraft och näring till resten av året.

Tack alla fantastiska människor som jag har haft förmånen att möta denna vecka. Vi ses igen om ett år!

 

 

Möte med Gd Mikael Sjöberg

Där vi kan nyttja varandra styrkor - där får vi också störst effekt.

I morse hade jag förmånen att få träffa Mikael Sjöberg, generaldirektör för Arbetsförmedlingen. Trots att han haft uppdraget sedan 2014 var detta faktiskt första gången jag träffade honom på riktigt. Han har varit en person som jag mest sett på nyheterna eller i mitt Twitterflöde trots att AF är AlphaCE:s största kund. Oftast träffar vi personer ett par led under självaste generaldirektören. Men idag hade jag alltså audiens :)

Faktum är att jag följt Mikael Sjöbergs arbete sedan 2005 då han var chef för Arbetslivsinstitutet. Arbetsmarknadsfrågor är en röd tråd i Mikael Sjöbergs liv och eftersom jag själv är en arbetsmarknadsnörd har jag förstås följt hans arbete både på Arbetslivsinstitutet och Arbetsmiljöverket. En sak kan jag konstatera - han har uppenbart en tendens att ta sig an svåra förändringsuppdrag. Och, med facit i hand har han lyckats väl med sina uppdrag på både Arbetslivsinstitutet och Arbetsmiljöverket. Han har utfört precis det som ägaren (dvs staten) har velat att han ska göra.

Jag kan erkänna att jag är rätt skeptisk till den "förändringsresa" som Arbetsförmedlingen genomför. Jag tror att det är svårt att förändra en organisation med över 14.000 anställda, som man säger på engelska "culture eats strategy for breakfast".

Men är det någon som kan lyckas så är det troligen Mikael Sjöberg. Han en erfaren förändringsledare med stort kontaktnät i statsapparaten. I synnerhet i en socialdemokratiskt präglad regering, eftersom Sjöberg är kusin med Göran Persson och har arbetat som statssekreterare under perioden 1996-2005.

Jag ställde förstås frågan (som man alltid gör till en kund) - Vad kan jag göra för er? och fick två svar:

1. Prata väl om Arbetsförmedlingen och det vi gör bra.

2. Fortsätt upprensningsarbetet i branschen

När det gäller punkt 1 har jag inga problem. Det finns mycket bra saker som sker på Arbetsförmedlingen som jag gärna och ofta lyfter fram. Vi har ett gott samarbete på flera orter - där vi hjälper varandra med allt från kunskapsöverföring, kontaktnät och att hantera stökiga arbetssökande (jodå, det finns sådana också).

På de orter där AlphaCE har det bästa jobbresultatet har vi föga förvånande det bästa samarbetet. Arbetsförmedlingen är en myndighet med allt vad det innebär. Vi är en entreprenörsdriven och resultatfokuserad leverantör som fokuserar på jobb. Det finns gott om luttrade medarbetare inne på Arbetsförmedlingen som stoppat mina kreativa upplägg, vilket ibland varit bra. Samma luttrade medarbetare har ibland varit blåslampan som ringt mig efter kontorstid för att säkerställa att jag gör mitt yttersta för att lösa ett problem.

När det gäller punkt 2 så tycker jag att både jag och AlphaCE kämpat hårt med frågan det senaste decenniet. Jag satt t.ex. med i den arbetsgrupp som tog fram Auktorisationen av omställningsföretag under 2008-2009. Då fanns det en infekterad debatt om "jobbcoacher" efter att flera medier visat upp flummiga aktiveteter och oseriösa aktörer. Jag tog strid för att AF skulle sätta högre kvalifikationskrav på dem som blev leverantörer inom ramen för Etableringslots och AlphaCE är ett resultat av den frustration som fanns för att så många aktörer var oseriösa. AlphaCE var bidrog till den RFI (Request for Information) som AF gjorde inför avtalet Stöd och matchning. Min kollega Gabriella Pifrader sitter i Bemanningsföretagens styrelse. Jag tog nyligen plats i styrelsen för Svenskt näringsliv.

Det går naturligtvis att göra mer på både punkt 1 och 2, men det allra viktigaste är att vi har samma målbild - oavsett om vi är en privat eller offentlig aktör. Jag brinner för AlphaCE:s vision "alla har en plats på arbetsmarknaden" och för att åstadkomma det måste vi alla hjälpas åt och dra i rätt riktning.

Just därför är jag så glad att Mikael Sjöberg tog sig tid att träffa mig idag!

PS. Här nedan är en bild som fanns i Mikaels mötesrum... Det är en skylt från förr (troligen 30-tal eller dyl), då det var förbjudet att rekrytera via någon annan kanal än Arbetsförmedlingen. Tydligen fanns det ombud ute i landet som kunde sätta upp en sådan här skylt, så slapp AF etablera kontor i småorterna. Hmmm... ja vem vet, vi kanske kan få bli ombud åt Af på sikt :)

 

 

Maria Mattsson Mähl Född och uppvuxen i Uppsala. Bor i Bälinge, har två barn och är gift med Stefan. Gillar att spela musik på fritiden och motionerar allt för lite mellan barnens olika aktiviteter.