När någon tar ner skylten sörjer vi, åtminstone om det rör sig om en omskrivning för att någon dör. När ett företag tar ner skylten, bokstavligen och bildligt, reagerar vi sällan på samma sätt. Självklart är sorgen över förlusten av en människa större än något annat, men förlusten av ett livsverk och krossade drömmar är nog så sorgligt. Hittills i år har 113 företag i Uppsala län av olika anledningar tvingats ta ner skylten. Mycket lågt räknat 113 människor har under en tid våndats, sovit dåligt, oroat sig över anställdas framtid och naturligtvis sin egen innan dess att beslutet fattats. Ibland ser vi att skylten försvinner, eftersom det rör sig om exempelvis en butik eller en restaurang, ibland ser vi det inte alls. Den nedtagna skylten blir då bara ytterligare en siffra som smyger sig in i statistiken.

Jag träffade för en tid sen en företagare som berättade för mig att han bestämt sig för att sluta mörka det faktum att han har en konkurs bakom sig. Orsaken till att han tidigare valt att inte berätta var att han skämdes. Vem vill berätta att man misslyckats? Men nu ser han annorlunda på det som hänt. Han har kommit fram till att konkursen faktiskt är något att vara stolt över. Han har visat att han är en person som vågar satsa på något han tror på. Och resan i sig är verkligen värd att berätta om. Den är att likställa med en utbildning, en ovärderlig sådan, som inte går att köpa på utbildningsmarknaden. Den utbildningen har han stor nytta av i sitt nuvarande företagande.

Det slår mig ofta, eftersom jag i mitt jobb har den stora äran och det stora nöjet att få träffa många entreprenörer och företagare, hur mycket de kämpar i det tysta och hur självklart det är för dem. Många och långa timmar är en del av vardagen och den som får lön och semester i sista hand är företagaren själv. De anställda går före. Företagare förväntar sig inga stående ovationer. De har själva valt sin livsstil. Men ett hejarop då och då tycker jag kunde vara på sin plats.

När jag besöker ett mindre företag, i ett privat ärende, och det är inte alltför många personer som väntar på sin tur, passar jag alltid på att fråga hur affärerna går och ge beröm och uppskattning. Det tycker jag att alla ska ta sig tid till. Det kostar så lite och betyder så oerhört mycket. Man ger en medmänniska och jobbskapare en uppskattad energipåfyllning och på kuppen blir man gladare själv.

En person som har en konkurs bakom sig och som därmed tvingats ta ner skylten förtjänar också att uppmärksammas. Uppmärksammas för att de vågat, uppmärksammas för att de har varit med om något tufft och uppmärksammas för att de är en viktig erfarenhet rikare. Då är chansen större att han eller hon vågar igen, till gagn för oss alla. Det är värt att komma ihåg.