Mellan mig och horisonten böljar det Egeiska havet. Vinden piskar vågorna mot skrovet på färjan som tryggt tar mig från ön Syros till en av sommarens mest omskrivna huvudstäder - Aten. Jag har upplevt Grekland från dess bästa sida. Vitrappade stenhus med blåmålade trädetaljer, temperatur på 33 grader, svalkande pool och dignande buffébord. På det fyrstjärniga hotellet fanns allt en turist kunde önska sig. Ett turistiskt paradis, i ett land som står på randen till konkurs.

Alla jag talar med vittnar om att besökarna är färre än tidigare år. Krisen har spritt sig. Högre priser, konkurser, strejker och politisk cirkus slår nu även mot landet viktigaste näring och inkomstkälla. För vad har man annars att falla tillbaka på? Fetaost? Olivolja? En varvsindustri på fallrepet?

Ett grundläggande problem för Grekland är att landet inte får fart på tillväxten. Man har tappat i konkurrens- och attraktionskraft. Pengar flödar ur landet, inte in. Om detta drama fortsätter, om inte Grekland får ordning på ekonomin, inte kan erbjuda omvärlden en tillräckligt prisvärd produkt, inte lyckas ställa om näringslivet till de globala förutsättningarna, då kommer inga lån i världen att rädda upp situationen. Utan en långsiktigt hållbar tillväxt kommer fler butiker att bomma igen, byggnader förfalla och jobb gå förlorade. De sociala konskvenserna kan knappt överblickas. Det slår direkt mot skolan, vården och hela samhällssystemet. Mot Europa.

Artikelbild

Vad lär man av detta? Kanske att framgång aldrig kan tas för given. Att alla länder, städer och regioner påverkas av vad som sker i omvärlden. Att välfärd finansieras av intäkter som kommer av att våra företag kan konkurrera på en global marknad. Att någon där ute måste tycka att vårt erbjudande är värt sitt pris.

Syros var värt sitt. Fortfarande. För den som är sugen på sol, hav och sand.